Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Julen i Godthaab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verserad grönländare. 589
ket dock kan bli enformigt nog, när det skall upprepas till
mer än ett halft hundra människor.
Till eftermiddagen kl. 3 voro de förnämsta af koloniens
grönländare, kateketerna, boktryckaren, kifaker (i koloniens
tjänst anstälda grönländare) och fångstmän med fruar inbjudne
till bestyrerens för att trakteras med choklad, bakelse och
kaffe. Klädda i sina bästa helgdagsdräkter, kommo de,
hälsade på värdfolket och satte sig tysta utmed väggarna. Det
gick högtidligt till, men det var ju ej heller att undra på.
De vore nu i nevertoups (köpmannens), en af de store
herrarnes salong. Snart utbredde sig emellertid en mer
obesvärad stämning öfver sällskapet; trakteringen gjorde här,
som annanstädes, sin verkan.
En af grönländarne, som varit i Köpenhamn och ville
visa sina landsmän, hur det gick till i stora världen, gick
och bjöd en af koloniens mer framstående grönländska damer
armen med en djup bugning. Hon förstod naturligtvis ej
hans mening, och han måste med våld draga henne med sig,
för att, som han sade, föra henne till en värdigare plats
längre upp i rummet. När detta var gjordt, vände han sig
till mig för att beklaga sig öfver sina landsmäns dumhet, och
hur de måste undervisas i den finare sällskapstonen. »Nu kan
ni få lof, slutade han, att taga min hustru och föra henne
upp till en hedersplats.» Jag tackade honom för den stora
äran, men beklagade, att jag icke kände mig den värdig.
Mannen hade för öfrigt den aftonen fått litet för mycket i
hufvudet. Han hörde till de få betrodda grönländare, som
till helgerna fingo bränvin utlämnadt till sig. Han firade
dem också med att gå i dimma så länge det räckte. Om
nätterna var han alldeles oregerlig, så att hans lilla hustru
antingen måste rymma huset eller lägga sig upp på vinden,
oaktadt hon, så godt hon kunde, på förhand rustade sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
