Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Istäckets form och mäktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 expeditionens vetenskapliga resultat.
Här måste man likväl komma ihåg två saker: för det första
att vår väg ej gick tvärs öfver landets längdaxel, lagd efter midten
af landets bredd, och för det andra att inlandsisen stiger mot
norr. Då vi i början af vår isvandring voro längre i norr än
sedermera och hade en kurs, som gick nordligare och följaktligen
mer vinkelrätt mot landets längdaxel, är det naturligt, att vi då
måste ha fått en stigning jämförelsevis större än sluttningen under
återstoden af vår vandring, hvilken gick i något sydlig riktning,
alltså mot jämförelsevis lägre delar af inlandsisen. Vi måste också
på den ha kommit förr till vår högsta punkt, än vi eljes skulle
ha gjort, med andra ord: höjdryggen torde i verkligheten ligga
närmare landets midt, än det efter vår marschlinie kan se ut.
Bortser man, så godt sig göra låter, från de
oregelbundenheter i höjdmätten som ha sin grund häruti, äfvensom däruti,
att vår marschlinie icke är rät, så visar sig det märkliga
förhållandet, att inlandsisens periferi i en genomskärning tvärs öfver
landets längdaxel på den bredd, där vi färdades fram, beskrifver en
nästan noggrann matematisk kurva, då den mycket nära samm
infaller med en cirkelbåge. Frånräknas den stigande buktning som
förorsakas af jordklotets form, skulle cirkelbågens radie utgöra
omkring 10,400 kilometer. Det är hufvudsakligen endast i
närheten af kusterna hon något afviker från bågformen, då hon här
får en något brantare lutning. Med andra ord, inlandsisen
hvälfver sig i denna del af landet mycket regelbundet som en
cylinderyta eller möjligen rättare som en kägelyta, med stigning mot norr, från
den ena kusten till den andra.
Det kan vara af intresse att härmed jämföra
stigningsförhållandena i andra delar af inlandsisen, så vida vi från föregående
expeditioner känna dem.
Söder om vår väglinie ha blott på ett enda ställe företagits
undersökningar, som erbjuda material af större betydenhet i detta
hänseende. Det är på västkusten mellan 62° 40’ och 62° 50’
n. br., där den danska expeditionen under kapten Jensen trängde
in. Det är, ty värr, ingen lång sträcka som här befarits, men
dock tillräcklig för att man kan se, att en genomskärning af
is-slätten äfven på detta ställe någorlunda sammanfaller med en
cirkelperiferi, hvars radie dock är mindre än den förra: den skulle
vara omkring 9,000 kilometer, jordens sferiska form alltjämt
från-räknad. Liksom vår marschlinie, faller äfven Jensens brantare ned
mot kusten än cirkeln. Af intresse är det förhållandet, att
stigningen under den innersta delen af isvandringen är lägre än den
skulle vara, om den noga följde cirkelperiferien. Orsaken därtill
är tydligen den, att isen här ligger i lä af nunatakerna (Jensens
nunataker), medan isen på deras inre sida är högre och på nytt
sammanfaller med cirkelperiferien. Hvälfver sig isslätten inåt efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
