Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Gotlands bildstenar. En märklig förhistorisk monumentgrupp, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDSTENAR
stenen mellan strängt stiliserade ornamentfält
och fritt komponerade, livfulla bilder av
stridande män och allehanda fantasidjur. —
T. o. m. delfiner uppträda, ehuru endast i
starkt misstecknad gestalt (bild 3).
I Bro kyrka sitta inmurade stora fragment
av två dylika, troligen sammanhörande stenar.
De ornamentbildande ytorna — som före
tagandet av den här på bild 4 återgivna
fotogra-fien fyllts med svart färg ■— äro
svagt nedmej siade med mycket
ojämna bottnar, där varje
mejsel-hugg tydligt spåras. Troligen har
man lämnat bottnen sådan för att
bereda bättre fäste för de färger,
som utan tvivel kommit till
användning.
Under 500- och 600-talen
synes man ha nöjt sig med betydligt
blygsammare monument; sällan
nå de ens en meter i höjd. Men
dessa dvärgstenar blevo alltjämt
huggna med påfallande omsorg.
De stora, ornamentala rundlarna
försvinna. Mest ser man enklare
bandmönster, ibland förrikade med
ormar och djurhuvuden (bild 1).
Vanligast äro emellertid en del
ytterst naiva bilder av skepp med
små segel, av simfåglar (vilka utan
tvivel ersätta duvorna på samtida kristna
gravvårdar, t. ex. i Trier) m. m. Dessa
stenars överkant är i regel starkare svängd än
de tidigare stormonumentens. Deras övre
hörn äro utdragna i horisontellt riktade
snibbar. Det tarvades endast en ytterligare
accentuering av överkantens svängning för att
den svampliknande bildstenskontur, som
sedermera dominerar in på 1000-talet, skulle vara
helt utbildad.
Bild 5 visar en sådan bildsten, nu rest vid
Klintebys i Klinte socken. Den är typisk för
den sydgutniska varianten av den andra stor-
Bild 1. Bildsten från
Sande-gårda i Sanda socken, nu i
Gotlands fornsal.
monumentgruppen och tillhör snarast en sen
del av 600-talet. Dess ornerade yta når en
höjd av 284 cm.
Man valde nu hällar med av naturen slätad
godsida. Den behuggning, som föregick
ornamenteringen, begränsades till vad som
tarvades för konturens nödtorftiga daning. På den
självsläta godsidan skisserade man sedan med
en knivspets önskade bårder och bildgrupper,
varefter bottenfälten blevo svagt
nedmejslade ungefär så, som
tidigare skett. Men här tyckas
såväl bottenfält som figurer ha
blivit belagda med olika färger.
Först vid bemålningen torde
detaljerna i de uppträdande
personernas anletsdrag, dräkter o. s. v.
ha blivit fullt utförda, sällan ses
de mer än grovt skisserade med
knivudd och mejsel. De
silhuetter, som nu kunna åstadkommas
genom ifyllning av de
nedmejslade bottenfälten, torde sålunda
endast ge en svag reflex av
den bildprakt, som ursprungligen
nåtts (jfr bild 6—7).
Klintebysstenens mästare hörde
ej till de skickligaste, men hans
motivval är representativt för
tiden. En bred, bandmönstrad bård
följer stenens kontur, en liknande delar fältet
i två delar. Det övre delfältet visar en med
spjut och sköld väpnad ryttare, framför honom
en hund, ovan den en kvinna, som tycks räcka
ryttaren ett horn att dricka ur. Ytterligare
förekomma två inbördes stridande män till fots
och bakom ryttaren troligen en figur, som
räcker fram en segerkrans. •— Förmodligen är
stenen rest till minne av någon, som fallit i
strid och dragit till Valhall, där han mötes av
valkyrjan och hedras på annat sätt.
Egendom-domligt är, att kvinnan på vissa andra stenar
förutom hornet bär en matkorg. Och än märk-
2—NFM38:1
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
