- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
29

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - John Ericsson i England 1826-39, av Erik Hylander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommentering av breven dels när det gäller i
dem förekommande personnamn (ibland oriktigt
stavade), dels i fråga om de talrika
tekniska termerna. John Ericsson rör sig
nämligen ofta med engelska termer, som han ej
gittat översätta eller kanske ej känt de
svenska motsvarigheterna till[1]. Vidare förekomma
sådana, som från början blivit illa översatta,
t. ex. »födare» i st. f. »matare» (eng. feeder).

Med reservation för detaljanmärkningar av
dylik art, som visserligen minska tilltron till
författarens noggrannhet, ger boken en ytterst
intressant inblick i John Ericssons karaktär
och förhållanden före och under genombrottsåren.

Vad som utgjorde yttersta anledningen till
att John Ericsson i maj 1826 för alltid lämnade
Sverige kommer måhända att förbli outrett.
Det förefaller ofattbart, att önskan att i
utlandet exploatera en så ofullgången
uppfinning som varmluftsmaskinen varit den enda
drivfjädern. Däremot har nog det antagandet
grund för sig, att den tjuguårige underlöjtnantens
bekanta kärleksäventyr med den
jämnåriga kaptensdottern (hennes namn är f. ö.
oriktigt angivet av Lindwall) kommit att
påskynda den av honom (och av hans vänner)
planerade utlandsresan.

Hur den första varmluftsmaskinen egentligen
var konstruerad synes numera vara svårt att
bilda sig en uppfattning om. Vad som finnes
bevarat av försöksmodellen (ett svänghjul och
en vevaxel till denna förvaras i Jämtlands läns
museum) ger ingen som helst upplysning.
Lindwalls förmodan, att det rörde sig om en
modifikation av Newcomens atmosfäriska
ångmaskin, har kanske grund för sig. Sannolikt
torde väl det engelska patent, som enligt
Ericssons egen uppgift meddelades den 16 aug. 1828,
kunna ge någon ledning. Patenthandlingarna
synas dock ej ha efterforskats. Så mycket
torde emellertid vara säkert, att maskinen ej
kommit till praktisk användning. John
Ericsson sökte med inflytelserika beskyddares
bistånd förgäves få den introducerad för
länshållning i Höganäs gruva; en vidlyftig
korrespondens, som sträcker sig in på de första
åren i England, ger besked härom.

illustration placeholder

John Ericsson. Miniatyrporträtt, målat i London av
John Way. Nationalmuseum.

Med ett startkapital av 1,000 riksdaler,
åstadkommet på växel, anträder Ericsson i början
av 1826 resan till England, där han landstiger
den 18 maj i sällskap med von Rosen, som i
åtskilliga år var hans homme d’affaires, vilken
i sitt namn tog ut patent, sökte förvärva
intressenter till Ericssons uppfinningar och
genom sina vidsträckta förbindelser skaffade
honom den nödiga krediten. Det var heller ej
småsummor, som gingo åt till experimenten.
I ett brev till regementskamraten A. F.


[1] »Dessutom skall alltid till denna rod vara anbragt
en vef och svänghjul för att gifva steady motion och
regulera stråket» (brev till A. E. von Rosen 25/9 1827).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free