Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Paul Karrer. Nobelpristagare i kemi 1937, av H. von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARRER
tagaren A. Werner på grund av ett arbete om
pentamin-nitroso-kobolt-salter. Under hans tid
som assistent hos Werner utfördes hans första
arbeten om organiska arsenikföreningar. År
1912 blev han Nobelpristagaren Paul Ehrlichs
medarbetare i Frankfurt a. M., där han stannade
till 1918, under de senare åren som ledare för
Georg Speyerstiftelsens kemiska avdelning.
Nämnda år blev han e. o. professor i organisk
kemi vid universitetet i Zürich och befordrades
1919 till ordinarie professor som Werners
efterträdare samt till föreståndare för
universitetets kemiska institution. Det Nobelpris, som
tilldelats honom, gäller hans undersökningar
över karotinoider och flaviner samt
vitaminerna A och B2.
Studiet av karotinoiderna började Karrer år
1927. Dessa ämnen, även kallade lipokromer,
äro gula, fettlösliga, i naturen mycket spridda
pigment. Några av dessa hade R. Willstätter
(Nobelpristagare i kemi 1915) renframställt
och analyserat, men angående deras kemiska
konstitution var före Karrers forskningar
ingenting känt.
Karotinoiderna äro enligt Karrers utredning
dels kolväten, t. ex. a- och A-karotin och
lyko-pin, dels hydroxylderivat av dessa med 2—6
hydroxylgrupper i molekylen, dels karbonsyror
och dels ketoner, t. ex. astacin i hummerskal.
Karotinoiderna karakteriseras allmänt
därigenom, att de innehålla en kortare eller längre
kedja av konjugerade dubbelbindningar. Detta
Karrers generella resultat har fullständigt
bekräftats och utgör ett av karotinoidkemiens
viktigaste fakta.
Många av de nu kända karotinoiderna äro
med avseende på den kemiska byggnaden
utforskade av Karrer. Utom hans ingående
bearbetning av karotinets kemi må i främsta
rummet framhållas utredningen av byggnaden
hos lykopin, tomaternas röda färgämne,
upptäckten av zeoxantin i majs och undersökningen
av en av dess isomerer, bladxantofyll. Han har
vidare upptäckt antheraxantin i vissa
pollenkorn och kemiskt utrett fucoxantin, påvisat i
brunalger av H. Kylin. Under senaste året har
Karrer funnit en hel serie av nya karotinoider
i purpurbakterierna, och i detta sammanhang
måste även hans klargörande undersökning och
syntes av kolvätet squalen nämnas.
Grundsubstansen i hela denna stora
färgämnesgrupp är emellertid karotin, morötternas
gula pigment, som alltsedan Willstätters
arbeten ansetts som en enhetlig förening. Våren
1931 fastställde Karrer samtidigt med och
oberoende av flera andra forskare, att
morots-karotinet består av två komponenter, av vilka
den ena, a-karotin, vrider det polariserade
ljusets plan åt höger, under det att den andra,
A-karotin, är optiskt inaktiv. Denna A-form har
befunnits vara den i naturen mest spridda.
Båda formerna karakteriseras av sina
absorp-tionsband. Genom att framställa olika enkla
oxidationsprodukter (bl. a. medelst ozon) av
A-karotin har Karrer lyckats fullständigt
klarlägga detta ämnes konstitution. Han erhöll
därvid bl. a. geronsyra, ett derivat av jonon.
Karrers utan tvivel viktigaste arbete inom
karotinoidkemien är isoleringen,
renframställningen och konstitutionsutredningen av
vitamin A. De biologiska verkningarna av detta
vitamin voro kända redan 1906, men dess
renframställning hade förgäves försökts i många
laboratorier i hela världen, när Karrer 1931
lyckades isolera det ur högvärdig fiskleverolja.
Genom samma metodik, som han använt vid
utforskandet av de ovannämnda
karotinoiderna, särskilt genom oxidativ spjälkning,
lyckades det honom kort därpå att utreda
byggnaden av vitamin A och visa, att två molekyler
av vitamin A kunna uppstå ur en molekyl av
ursprungssubstansen, A-karotin. Vitamin A har
enligt Karrer sammansättningen C20H09OH och
är en primär alkohol. Dess formel kunde
Karrer själv 1933 bekräfta genom syntesen
av perhydrovitaminA, och även inom
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
