Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Slalom och störtlopp, av Ivar Arnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLALOM OCH STÖRTLOPP
Slalomåkare i full fart mellan portarna.
ytterligare stegrats. Svenska skidlöpare ha vid
några tillfällen men hittills utan större
framgång deltagit i dessa tävlingar, som
dominerats av österrikare, schweizare och tyskar.
Däremot ha norska skidlöpare redan visat sig väl
behärska utförslöpningens teknik och taktik.
Den alpina skidsportens främsta stjärnor äro
i motsats till Nordens skidlöpare professionella
och ha i allmänhet anställning som lärare eller
tränare vid skidskolor. Trots detta få de
enligt skidförbundets amatörregler starta i
internationella tävlingar utom i Olympiska
spelen, där strängare amatörregler tillämpas, vilket
vållat en del svårigheter i det internationella
samarbetet. Bland världsberömda
störtloppsstjärnor, »kanoner», som de kallas i Alperna,
märkas österrikarna Anton Seelos, Rudi Matt
och Franz Harrer, schweizarna David Zogg,
Otto Farrer och H. von Allmen samt de tyska
amatörerna paret Franz Pfnür och Christel
Cranz, guldmedaljörer vid Olympiska spelen i
Garmisch-Partenkirchen 1936. Vid denna
olympiad gjorde även norrmannen Birger Ruud
och hans landsmaninna Laila Schou-Nielsen
uppmärksammade insatser.
En slalombana vid internationella tävlingar
skall ha en längd av 600—800 m med en
höjdskillnad på 150—200 m. De tävlande ha att
passera mellan parvis ställda flaggor, ofta ord-
nade i grupper och med ett avstånd mellan
flaggorna på c:a 3 m; vanligen åkes banan två
gånger, och den sammanlagda tiden avgör.
För felaktigt passerande av flaggorna erhållas
vissa tidstillägg; den som ej alls passerat
genom en »port» (mellan ett flaggpar) blir
diskvalificerad.
En störtloppsbana skall ha en längd av 3,000
—5,000 m med en höjdskillnad på 800—1,200 m;
resp. 5,000 och 1,000 m anses vara idealiskt.
Betydligt större mått förekomma även; sålunda
har banan för Parsennderbyt i Davos en längd
på 14,000 m med 2,046 m höjdskillnad. Den
berömda Kandaharbanan i Sankt Anton, Öster-
Störtlopp.
rike, mäter resp. 4,800 och 940 m. De svenska
banorna äro i regel på grund av
terrängförhållandena ej så stora; för Storlienbanan äro
måtten resp. 700 och 160 m, för Riksgränsenbanan
1,500 och 450 m. Banan från Åreskutans topp,
där störtlopp årligen anordnats sedan 1925, den
s. k. Årebragden, mäter 5,200 m med en
höjdskillnad på 1,000 m.
Banan vid ett störtlopp utmärkes med små
röda flaggor, vilka dock endast ange
huvudriktningen. De tävlande behöva ej minutiöst
noggrant följa dem utan kunna göra smärre
avvikningar. Då störtloppet är en ren
hastighetstävling, är tiden utslagsgivande.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
