Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Slalom och störtlopp, av Ivar Arnö - A. von Szent-Györgyi. 1937 års Nobelpristagare i fysiologi och medicin, av H. von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SZENT-GYÖRGYI
Karakteristiskt för utförslöpningen är, att
bromsning och svängar skola ske utan hjälp av
stavar; vid tävlingar är stavbromsning
förbjuden och medför diskvalifikation. Dess teknik
kräver därför främst stor skidvana och
mycket god balans. Utgångsställningen skall vara
ledig och utan spänning med lätt böjda,
frampressade knän och kroppstyngden väl framme;
framvikt heter det moderna slagordet.
Stämbromsningen (plogningen), d. v. s. fartens
hämmande genom att skidorna vinkelställas,
är grundläggande för tekniken; behärskar man
detta går det lättare att inlära de svängar, som
i övrigt ingå i rörelseförrådet. Dessa bruka
indelas i tre huvudtyper: 1) telemarksvängar,
2) stämsvängar och 3) kristianiasvängar.
De två sistnämnda kunna härledas ur
telemarksvängen, som dock numera ej spelar
någon större roll. Den moderna utförstekniken
bygger i stället på ett virtuost användande av
stäm- och kristianiasvängarna, av vilka
särskilt de sistnämnda alltmer börjat dominera.
Utförslöpningen kräver på grund av den
starka farten, som vid störtlopp kan gå upp mot
100 km i timmen, mycket kraftiga don och en
speciell utrustning. Korta, breda och starka
skidor av Telemarkstyp, vanligen skodda i
kanterna med metall, och stadiga järnbindningar,
helst försedda med s. k. fjäderstramare, måste
Stämbromsning.
användas. För klättringen uppför, som i den
alpina skidsporten mer än annars är ett
nödvändigt ont, nyttjas ofta löstagbara sälhudar,
vilka fästas under skidorna med håren riktade
bakåt.
Litt.: S. Bergman och O. Rimfors, »Slalom
och störtlopp» (1935; Skidfrämjandets
handbok i skidlöpning, del 3). Ivar Arnö.
A. VON SZENT-GYÖRGYI.
1937 ÅRS NOBELPRISTAGARE I
FYSIOLOGI OCH MEDICIN.
Den senaste medicinske Nobelpristagaren är
den ungerske fysiologen och biokemisten
A1-bert von Szent-Györgyi (f. 1893).
Hans förfäder på mödernet voro under fyra
generationer framstående läkare, hans morfar
var den berömde anatomen Lenhossék. Hans
far var godsägare, hans farfar ungersk
statssekreterare. Själv erhöll han sin
skolutbildning i Budapest, där han även började sina
universitetsstudier. Under sitt deltagande i
världskriget blev han sårad. Han skaffade sig
en synnerligen mångsidig utbildning under sina
akademiska läroår först i Tyskland (Berlin, hos
Leonor Michaelis; Hamburg, Tropeninstitut),
sedan i Holland (Leiden och Groningen) och
slutligen i England (Cambridge, hos
Nobelpristagaren F. G. Hopkins) och i U. S. A., där han
erhöll stora understöd av Mayo Foundation och
av Josiah Macy j:r Foundation. 1930 blev
Szent-Györgyi professor i medicinsk kemi i
Szeged, där han nu är ledare för en stor och
framgångsrik skola.
Szent-Györgyis främsta insatser inom den
fysiologiska kemien äro hans grundläggande
forskningar över andningsprocessernas
mekanism och upptäckten av några centrala, i dessa
processer ingående katalysatorer.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
