Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Två historiska flyttblock. Monumentet vid Tannenberg, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYTT BLOCK
Torell-stenen vid Rüdersdorf.
sina hjärnor med att söka förklara denna
nedisnings mest påtagliga spår, de otaliga blocken
av främmande stenarter, som ligga inbäddade
i jorden inom väldiga vidder av de ryska,
polska, tyska, danska, holländska och engelska
låglanden; och visserligen hade man för länge
sedan kommit över det stadium, då den bibliska
syndafloden fick ge förklaringen till nästan alla
besynnerligheter i marken och bergen.
Visserligen hade schweiziska och norska geologer
redan under 1800-talets första årtionden visat,
att Alpernas och de skandinaviska fjällens
jöklar fordom måste ha sträckt sig vida utanför
sina nuvarande gränser. Och visserligen läto
Torells, Hampus von Posts och Axel Erdmanns
skäl för en allmän nedisning av Skandinavien
ganska övertygande. Men även om nu
verkligen den skandinaviska halvön burit en
sammanhängande landismantel, hur skulle väl
denna ha kunnat skrida över haven och uppför
det mesta av de nordvästeuropeiska
låglanden? Och hade inte den allra främste av
1800-talets geologer, Charles Lyell, genom sin
allmänt antagna »driftteori» givit en
tillfredsställande förklaring av den »erratiska»
blockspridningen?
Enligt Lyell var det drivande isberg från
arktiska och alpina isområden, som kringspritt
de erratiska blocken. Men driftteorien hade en
svaghet i själva sin grund. Den
vattenbetäckning av hela Nordeuropa, som utgjorde en
förutsättning för denna teori, visade sig allt
svårare att finna spår av, ju mera man
verkligen lärde känna de blockförande jordlagren.
I stället blev det allt tydligare, att dessa äro
moränbäddar, som isen själv hopat. Snart
visade det sig också, att mängder av Tysklands
erratiska block måste ha brutits upp från
Östersjöns botten och att den skandinaviska
ismanteln varit flerdubbelt tjockare, än man
i början vågat räkna med. Redan Torell
talade om en »isalp» över det baltiska
bäckenet, tillräckligt mäktig för att genom sin tyngd
komma ismassorna att välla ut över de
omgivande landen, medförande material även från
havsbottnens djupast liggande partier. Och
senare tiders skärpta undersökningar — icke
minst tyskarnas egen »Geschiebeforschung» •—
ha till fullo givit honom rätt.
Torell-stenen vid Rüdersdorf är ett
segermonument, rest av de besegrade till en
hyllning av den man, vars snille gav dem
sanningen om deras marks ursprung och natur.
Men de som känna namnet Torell och
minnesstenens mening äro nog icke så många. Jämnt
sextio år efter den händelse, som Torell-stenen
hugfäster, skulle emellertid ett annat tyskt
flyttblock av nordiskt ursprung bli själva
hjärt-stycket i det nutida Tysklands största
national-monument. Den stenen bär inskriften
Hinden-burg. Och historien om den är en god
illustration också till den precision, som
»blockforskningen» numera är mäktig att ge sina resultat.
Hindenburg var av ostpreussisk lantadel, och
han hade uttryckt en önskan att till gravsten
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
