Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Två historiska flyttblock. Monumentet vid Tannenberg, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F LY T T BLO C K
Hindenburgs kista bäres över Tannenberg-monumentets borggård. Över gravtornets öppna port ligger stenen
från Cojehnen. Efter A. Postelmann.
grund av århundradens hembygdstraditioner».
Därför valdes det tredje, och det statliga
naturskyddet »frigav» det också. Ty detta block
låg till största delen inbäddat i moränj orden
och stack fram bara med en några
kvadratmeter vid, helt flack yta. Men genom
geologernas borrningar visste man, att det var över
sju meter långt. Det frigrävdes, befanns hålla
de väntade måtten, inköptes, klövs lyckligen
till rätt form och transporterades festligt prytt
med girlander på specialbyggda lastvagnar och
över specialförstärkta broar på landsväg och
järnväg till Tannenberg’. På sin födelsedag, den
2 okt. 1935, bisattes Hindenburg i
Tannenberg-monumentet. Där ligger nu sjuttiotonskvadern
över gravtornets portal och »drar så
oemotståndligt blicken till sig, att den mitt ibland
murarnas, tornens och terrassernas stenmassor
arkitektoniskt verkar som hela
monumentgårdens tyngdpunkt».
Ändå kan det väl sättas i fråga om den gamle
generalfältmarskalken och rikspresidenten fått
sin önskan uppfylld. Ytterst få torde i den
rätkluvna och släthuggna kvaderstenen ana
flyttblocket, varur den tagits. Detta var i sitt
naturliga skick sällsynt välformat:’ nästan
ellipsoidiskt, över hela sin yta glättat genom
nötningen i isen och överdraget med
jökelrepor. Den skarpsynte granskaren får likväl
en antydan om Hindenburg-stenens
ursprungliga skapnad och ett bevis för dess »äkthet»
tack vare ett av byggmästarna livligt beklagat
»skönhetsfel» hos den. Ett kvaderhörn har
nämligen blivit defekt, eftersom råstenen var
något för liten. Där, på en svagt buktad
snedyta av ett par kvadratfots storlek, finns den
naturliga blockytan kvar. Postelmanns
betraktelse häröver må citeras i ordagrann
översättning: »Den ger genom sin nästan speglande
glatthet — i motsats mot de med konst av-
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
