Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Fotoperiodism. Dagslängdens inflytande på växtvärlden, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOPERIODISM
Bild 5. En potatisväxten närstående art, Solanum
de-missum, odlad vid dagsbelysningslängder av 13 (t. h.)
och 18 (t. v.) timmar per dygn. Efter Maximov.
mor varje år inom en och samma tidslängd.
En växts flerårighet kan sålunda varieras högst
väsentligt och beror i naturen till en del på
dagslängden. Genom kortdagsbehandling har
blombildning hos klöver kunnat undertryckas
i 4 år, medan sockerbetan genom
långdags-inverkan, parad med relativt låg temperatur,
förmåtts bilda fem frögenerationer under 1 år.
Av samma anledning blir rödbetan ettårig i
Alaska.
Det kan här förtjäna tilläggas, att våra
vanligaste odlade lökväxter, hyacint, påsklilja,
tulpan m. fl., ej kunna direkt inrangeras i
vare sig den ena eller den andra fotoperiodiska
gruppen. Det beror främst därpå, att hos dessa
anläggas blommorna inne i löken flera månader
tidigare. Denna process regleras av helt andra
orsaksfaktorer, främst temperaturen, vilket är
ett intressant kapitel för sig. Härmed
sammanhänger den ingripande betydelse en
köld-inverkan under växtens groningsstadium visat
sig ha för växtens senare utveckling. I
allmänhet visar vegetationsperioden genom sådan
köldbehandling en anmärkningsvärd
avkort-ning. Detta har i Ryssland fått stor praktisk
betydelse. Behandlingsmetoden benämnes jaro-
visation, och 1934 beräknades en million hektar
vara besådda med på detta sätt behandlat
utsäde. Det odlingsbara området har härigenom
kunnat utsträckas avsevärt.
Upptäckten av fotoperiodismen kastar nytt
ljus över de karakteristiska årstidsväxlingarna
i våra trakter, som inledningsvis berördes. Sett
ur denna synpunkt, blomma under våren
kort-dagsväxter, som tidigare kunnat samla näring
för sin utveckling. Under sommaren uppträda
huvudsakligen långdagsväxterna och under
hösten alla kortdagsväxter, vilka under
sommaren åt sig skapat förutsättningar för en
blomning. Vissa milda höstar har det kunnat
iakttagas hur åtskilliga vårväxter visa förnyad
blomning. Detta är ett uttryck för växtens
dagslängdskänslighet, som kommer den att
bryta mot vad vi kalla årstidens lagar. Man
kan förvåna sig över att forskningen icke
tidigare inriktat uppmärksamheten mot
variationerna i dagslängden, vilka äro den enda strängt
lagbundna periodicitet i den livlösa naturen,
som erbjuder en förklaring till växt- och
djurvärldens årstidsbundna företeelser. Dessa visa
nämligen samma successiva framträdande
ganska oberoende av alla skiftande klimatiska
betingelser i övrigt. Fotoperiodismen är
emellertid ett exempel bland flera andra på att de
stora naturvetenskapliga upptäckterna äro
de enkla.
Icke blott blomningsmekanismen utan även
växtens vegetativa utgestaltning är också på
ett väsentligt sätt avhängig av dagslängden.
Detta framgick redan av nyss anförda exempel,
spenat och rädisor, där »en kort fotoperiod
framkallar de för människorna värdefulla
rosettstadierna. Våra vallgräs, hundäxing,
timo-tej m. fl., ge under liknande omständigheter
prostrata-iormer. Här fås också förklaringen
till höst- och vinterflorans nedliggande
karaktär. Men även hos många växter, där man
knappast vetat om existensen av sådana
lågväxta former, kunna dylika uppträda vid en
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
