Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Från Fredrik den stores ungdomsår, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK DEN STORE
och i ekonomiskt hänseende hållen på
svältgränsen, kunde han omöjligen utan att bli
upptäckt komma ut från preussiskt område. Det
hela slutade också reclan innan det börjat i
ett fiasko, med kronprinsen och hans
obetänksamma medhjälpare hopplöst
komprometterade. Hur de skyldiga behandlades får man
till fullo veta genom de av Hinrichs tryckta
protokollen.
Det är tydligt, att meddelandet om
flyktförsöket försatt Fredrik Vilhelm i ett tillstånd,
som väl en psykiatriker bäst skulle kunna
karakterisera. Han förlorar helt och hållet
besinningen och ser allting rött. Blod är vad
han kräver, sak samma vem som drabbas av
hans raseri. Till heder för den preussiska
staten fanns det dock män i krigsrätten som,
hur beroende de än voro av konungens vilja,
dock hade mod att motsätta sig hans hejdlösa
vrede. Då kronprinsens förtrogne löjtnant von
Katte varit i förhör men enligt konungens
mening ej lämnat tillräckligt fullständiga
upplysningar, skriver han till krigsrätten, att man
skall »hårdare ansätta Katten». Vad som
härmed menas får man klarhet om genom en
utförlig kabinettsorder av den 13 sept. 1730, där
han direkt befaller användandet av tortyr mot
den anklagade. Samma order gäller också
»Inquisit Friderich», d. v. s. kronprinsen själv.
Sin egen son vill han alltså lägga på
sträckbänken för att pressa ur honom bekännelser
om de ännu oupptäckta deltagarna i hans
planer. Katte, vars död han beslutit, långt
innan krigsrätten fällt sin dom, är icke
tillräcklig som offer för hans blodtörst. Det
krävdes en särskild formell protest från
statsministern von Grumbkow för att få honom att
släppa kravet på pinligt förhör. En liten tröst
fick han i alla fall genom att låta en alldeles
oskyldig sexton års flicka vid namn Doris
Ritter, dotter till en skolmästare i Potsdam,
offentligen slita spö och skickas till spinnhuset,
blott därför att hon mottagit ett par obetyd-
Kronprins Fredrik. Målning av okänd konstnär 1728.
liga presenter av kronprinsen. Först efter tre
års fängelse fick den olyckliga flickan friheten
åter, då säkerligen bruten och tillintetgjord för
hela livet.
Kattes dödsdom var som nämnts skriven
redan innan processen började. Av
krigsrättens medlemmar voro flera, däribland preses,
generallöjtnant von Schulenburg, av den
meningen, att han lagligen ej kunde straffas
annorledes än med livstids fästningsarrest,
och även de som voterade för dödsstraff
hemställde om att detta av nåd måtte förvandlas
till fängelse. Men Fredrik Vilhelm ville ej
höra på dessa mänskliga hänsyn. »Ni skola
skipa rättvisa och icke gå över med
dammvippan», var hans svar på
krigsrättspresidentens rapport om domslutet. Ärendet
hänvisades onådigt till förnyad behandling, varvid en
strängare dom begärdes. Krigsrätten förblev
emellertid till sin heder fast och förklarade
sig ej kunna frångå sitt tidigare efter bästa
3—NFM38:2
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
