Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Universitetsstudier och studentliv i stormaktstidens Sverige, av Arvid Hj. Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIVERSITETSSTUDIER
in ii—..1.1.1 !■!■■ MiiVrih^^»’"niliiiMiirniinii~fin
»Academicus Upsaliensis». Fantasibild ur en utländsk
kopparsticksserie.
uppsikt såsom inspektor, och snart tog man
steget helt ut och gjorde det obligatoriskt för
varje student att tillhöra en nation. Sådant
är förhållandet ännu i denna dag i vårt land.
(I Finland har nationstvånget 1937 upphävts.)
Den nykomne studenten, »novisen» eller
»penalen» kallad, hade nu att i nationen
genomgå en prövotid, i början ett helt år,
senare vanligen sex månader. Det var
mångahanda krav, som därvid ställdes på honom.
Först och främst skulle han träget uppvakta
de äldre landsmännen. Detta kan enklast
omskrivas med att han skulle vara deras
passopp, springa ärenden, renskriva kollegier o. d.
Han hade att löpa runt för att sammankalla
nationens medlemmar till sammankomster, att
bära omkring avhandlingstryck o. s. v. — Han
ålades att söndagligen »med fromt sinne»
besöka kyrkan. Under penaltiden var det
honom vidare förbjudet att bära hatt med
uppvikta brätten och plym, sporrar eller värja.
Det sista var kanske ej minst bittert. Det var
nog ej så många, som ville instämma med
sedermera biskopen Anders Rhyzelius, då han i
sin självbiografi talar om att på detta sätt
djäknehögfärden utrotades hos honom. Det är
dock samtidigt med en suck han erinrar sig
hur han »fick ställa studente-värjan afsides
och taga en slokot hatt och slarfwott (d. v. s.
trasig) penalkappa på». Med dess större glädje
för han sig till minnes hur, när äntligen
penaltiden gått till ända, han på nytt tog fram
sin studentedräkt, till vilken hörde både värja
och pistoler och hatt med uppvikta brätten,
och, som han säger, »trädde deruppå upp uti
academien att låta se mig».
Det är lätt att förstå, att det måste bli föga
bevänt med studierna under penaltiden —
men även senare var det nog ej alltför många
studenter, som kunde räkna med att få
fullfölja sin akademiska kurs ostört; tvärtom,
kampen för brödfödan drev dem åter och åter
från akademien för att som barnalärare i
främmande folks hus söka sitt uppehälle. Ser
man efter, skall man kanske finna, att det är
få bland vårt lands andliga stormän, som ej
någon gång tvingats att, som det hette,
»præ-ceptorera», d. v. s. tjäna som informatorer åt
andras barn. Lycklig den student, vars
kondition var eller småningom blev akademisk,
varmed menades, att hans disciplar av
föräldrarna befunnos så försigkomna, att de vågade
låta dem medfölja till akademien för att där,
ehuru minderåriga, inskrivas och under
informatorns uppsikt och ledning fullfölja
studierna. Han kunde ju då, jämsides med
undervisningen, följa de akademiska
föreläsningarna. Men allt detta undervisande in-
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
