Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Universitetsstudier och studentliv i stormaktstidens Sverige, av Arvid Hj. Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIVERSITETSSTUDIER
Föreläsning och disputation på 1600-talet. Ur J. M. Meyfarth, »Christliche Erinnerung» (1636).
kr äktade ju på de egna studierna — och här
har man en förklaring till att studietiden blev
så lång, ofta tio år eller mera.
När man söker bilda sig en föreställning om
arten av de studier, som drevos vid
stormaktstidens universitet, slår det en hur
ens-artade de voro för huvudmassan av studenter.
Vår tids specialisering var dem fullständigt
främmande. Examina inom en fakultet skulle
enligt konstitutionerna avläggas i samtliga
de till fakulteten hörande ämnena. Nu voro
ju, som vi veta, fakulteterna sedan gammalt
fyra, den teologiska, juridiska, medicinska och
filosofiska. Man skulle då kunna hålla före,
att studierna fördelat sig någorlunda jämnt på
de olika fakulteterna ■—■ och därmed hade ju
en viss specialisering inträtt. Men nu tillkom
det, att för alla examina i de tre övriga, de
så kallade högre fakulteterna, krävdes intyg
om föregående prövning i den filosofiska.
Följden blev den, att det stora flertalet
studenter aldrig nådde längre än till de
kunskapsämnen, som meddelades inom denna
fakultet. Med ett undantag likväl: varje
student, i vad fakultet han än studerade, var
skyldig att höra föreläsningar i någon teologisk
disciplin samt undergå en mindre teologisk
examen, innan han kunde avlägga examen i
annan fakultet. Detta var en eftergift åt ti-
dens renlärighetsnit. Någon högre teologisk
examen förekom däremot knappast vid
universiteten; och förhållandet var ungefär
detsamma inom juridiska och medicinska
fakulteterna. Stundom framkomna yrkanden på en
för civila statsvärv mera lämpad
studieordning strandade, och de blivande läkarna måste
ända till 1730-talet ta sin grad vid utländska
universitet. Den filosofiska kandidatexamen
var med andra ord den enda, som verkligen i
större skala avlades vid universiteten, och att
man sedan fortsatte med högre studier inom
annan fakultet var ytterligt sällsynt. Under
sådana omständigheter är det ju mindre
orimligt, att 10 av universitetets 18
professorer i Uppsala tillhörde den filosofiska
fakulteten. Då nu drygt hälften av inskrivna
studerande blevo präster, råder det egendomliga
förhållandet, att dessas enda teologiska prov
var detsamma, som fordrades av alla
studenter. Sedan följde visserligen före
prästvigningen avläggande av prästexamen, men
denna var förlagd till vederbörande domkapitel.
Det latinska språket behandlades främst av
två professorer — en i poesi, den andre i
retorik — men därjämte vanligen av innehavaren
av skytteanska professuren i vältalighet och
politik. Också historieprofessorn ägnade sig
ofta åt att kommentera en romersk historie-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
