Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Stilistik. En modern vetenskap, av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILISTIK
riska arbeten.) Från 1911 daterar sig J.
Mjö-bergs undersökning om Tegnérs ungdomsstil
och från ungefär samma tid M. Feuks om
Lidners poetiska språk. Tegnéravhandlingen berör
kort dikternas helhetsuppbyggnad
(kompositionen), behandlar vidare bl. a. de så kallade
poetiska figurerna (antites o. d.). Verken om Tegnér
och Runeberg togo sikte på väsentliga epoker
i vår stilutveckling; det förra handlar ju dock
mest om Tegnérs ungdomsdiktning, alltså icke
om hans personligt färdigare form, hans mest
individuella stil. De fingo länge en något
isolerad ställning, då stilistikens art som
självständig vetenskap ännu ej klargjorts.
Till det aktuella poetiska språket vände
sig tidigare Ruben G:son Berg. Dennes korta
stilistiska porträttstudier om nittiotalets
skalder (1906) bidrogo mycket till
förståelsen av dessa då nya diktare. Senare har Berg,
bl. a. genom sin Frödingsupplaga med dess
fylliga kommentar till olika versioner av dikterna,
gagnat stilistiken. Den språkfilosofiska sidan
av stilproblemet tog Berg i sikte tidigare än
någon hos oss, liksom han var den förste, som
hänvisade till Croces humanistiskt förnyande
vetenskapsteori. Berg har vid olika tillfällen
i uppsatser behandlat stilfrågor om bl. a.
Atterbom, Almqvist, Vitalis och Rydberg.
Från metodiskt filosofisk synpunkt angreps
stilproblemet av Olof Östergren bl. a. i den
för sin tid utmärkt orienterande boken
»Stilistisk språkvetenskap» (1908). Här anknöts till
Croces och Vosslers »idealistiska» filosofi med
dess starka betoning av det själsliga och
individuella i språkets utveckling och filologiens
uppgifter. Östergren tillämpade sin
vetenskapliga teori dels i stilistiska monografier (bl. a.
om Törneros). Dels har hans storslagna verk
»Nusvensk ordbok» framgångsrikt strävat att
återge den aktuella språkutvecklingen på det
breda avsnitt, som ett lexikon har att syssla med.
Tillsammans med Berg och Östergren
verkade Bengt Hesselman som utgivare av den
till stor del stilistiska tidskriften Språk
och Stil. (Denna tidskrift efterträddes 1921
av Nysvenska Studier, under delvis samma
redaktion.) Själv gjorde Hesselman inlägg i
den tillämpade stilistiken på den äldre
nysvenskans område särskilt genom en
förebildlig karakteristik av barockdiktaren
Dahlstier-nas stil och genom att påvisa Dalins stilistiska
grunddrag och hans utveckling till ett nytt
stilideal. Hesselman har i sin övriga forskning
och genom sin lärarverksamhet gagnat
förbindelsen mellan de olika metoder och
discipliner, som tillsammans bilda vetenskapen om
språkminnesmärkenas tolkning, filologien i
vidsträckt mening.
Väsentliga bidrag till stilstudiet av
1600-och 1700-talens diktning ha vidare lämnats av
Hj. Lindroth (om Stiernhielms »Hercules»)
och av Margit Abenius (Kellgrens prosa).
Dalins utveckling studerades vidare av Rut
Wikander i en kortare avhandling, och de
poetiska sammansättningarnas roll har S.
Bel-frage sökt belysa. Viktig för både äldre och
nyare stilepokers studium är den uppsats om
folkvisornas språk, som publicerats av E. Wessén.
1930-talets stilforskning har uppvisat en
påtaglig intensitet. Den metodiska diskussion,
som var nödvändig för en nyorienterad
vetenskap, upptogs vid 1920-talets slut av dessa
raders författare. (Ett större sammanfattande
arbete, »Studier i språkets teori», utkom 1930.)
Under samme forskares ledning startades vid
decenniets början en sammanhängande
undervisning i såväl elementärt som vetenskapligt
stilstudium (föreläsningar i Uppsala 1930—31,
seminarier från 1934). På grundval av det
livliga intresse övningarna rönt bildades 1935 en
sammanslutning, som utom föredrag i ämnet
föranstaltat en skriftserie: »Skrifter utgivna
av Samfundet för stilforskning genom Nils
Svanberg». — Ämne för 1930-talets hittills
största stilarbete blev ånyo nittitalets epok,
som nu kunde ses med ett mer historiskt per-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
