Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Meteoritkratrar. En parallell till månens ringberg? av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METEORITKRATRAR
meteoritkratrar.
EN PARALLELL TILL MÅNENS
RINGBERG?
De fördjupningar i jordytan, som uppstå,
när meteoriter slå ned, kallas meteoritkratrar.
Meteoriterna borra sig antingen ned i jorden
utan att splittras, eller också explodera de
omedelbart före eller vid nedslaget.
Explosion torde vara vanligast. Under fallet mot
jordytan kommer varje meteorit, som har en
avsevärd hastighet i förhållande till jorden,
att framför sig föra en huva av starkt
sammanpressad luft (jämför den tapp, som bildas
på en käpp, när man hastigt slår denna genom
ett täcke av kram snö). När de små
meteoriterna fatta eld i luften, är det huvudsakligen
de sammanpressade luftpartiklarna framför
meteoren, som ge upphov till dess ljus. Då en
större meteor slår ned på jordytan i form av
en meteorit och exploderar i samband med
nedslaget, är det dess lufthuva, som i första
hand åstadkommer fördjupningen i jordytan.
Den första meteoritkrater, som man
upp-upptäckte, är belägen i Coon Butte vid Canyon
Diablo i Arizona, U. S. A. Denna krater är
rund, mäter 1,2 km i diameter och har ett djup
av cirka 180 m. Den omgives av en vall, som
i höjd växlar mellan 40 och 60 m och består
av uppkastade och upptornade stora stenblock.
Den i omgivningarna ganska jämna
berggrunden bildas av sandsten, som i kratern har
undergått stark sintring och krossning. I kraterns
omgivningar har man funnit ett stort antal
järnmeteoriter, av vilka de största vägt
omkring 400 kg. Det anses, att man har
tillvaratagit bortåt 20 ton av dylikt meteorjärn. Till
att börja med trodde man ej, att detta var en
meteoritkrater, men småningom har man
kommit till den uppfattningen, att så måste vara
fallet. Nedslaget synes t. o. m. ha skett i
historisk tid, ty bland traktens indianer berättas
Meteoritkratern vid Coon Butte i Arizona.
A. W. Stevens foto.
sägner om att för länge sedan »en gud kom
ned från himlen i en eldvagn». Då man tidigare
ej hade förstått betydelsen av meteoritens
lufthuva vid kraterbildningen, trodde man, att
den stora järnmassa, som kunde antagas ha
bildat kratern, skulle kunna lokaliseras. Två
amerikanska geologer, Barringer, fader och
son, ha nedlagt stora omkostnader och ett
intensivt borrningsarbete på att finna denna
järnmassa. Ännu så länge ha dessa
ansträngningar icke krönts med framgång. Man kan
nog förutsätta, att järnmassan har exploderat
vid nedslaget, att fragmenten äro kringströdda
ovan och under jord, att kratern framför allt
är ett resultat av lufthuvans explosion och
att ingen större sammanhängande järnmassa
finnes. På så sätt skulle genomskärningen av
den ursprungliga meteoriten kunna vara
jämförelsevis liten, kanske ej mer än tiondelen av
kratergenomskärningen.
Sedan man fått klart för sig, att Canyon
Diablo måste vara orsakad av en meteorit, har
man mera metodiskt sökt efter meteoritkratrar
och funnit ytterligare nio på följande platser:
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
