Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Clearingavtal. Svenska överenskommelser med utländska makter, av Knut Björsäter - Duida. Ett nyutforskat sydamerikanskt platåberg, av Carl Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUIDA
Clearingnämnden är bemyndigad att
meddela dispens från i kungörelsen påbjudet
betalningssätt. — Vid slutet av år 1937
beräknades de infrusna tillgodohavandena i Spanien
ha nedgått till omkr. 18 mill. kr.
Knut Björsäter.
DUIDA.
ETT NYUTFORSKAT
SYDAMERIKANSKT PLATÅBERG.
I våra »familjeböcker» och liknande verk
söker man förgäves uppslagsordet D u i d a, och
jag har ej heller lyckats finna det i annat
sammanhang. Och dock har detta namn i tio år
haft en särskild klang i biologers öron, ty med
ganska stor säkerhet finns det ingen vit fläck
kvar, som på en så liten yta kan ge ett sådant
utbyte.
I sydligaste delen av Venezuela resa sig
Duidas imponerande branter till en höjd av
omkr. 2 200 m över Orinocobäckenets lågland.
Ehuru berget ligger helt nära byn Esmeralda
vid övre Orinoco, som kan nås från både
Venezuela och Brasilien, har det till för tio år sedan
förblivit fullkomligt okänt. Alexander von
Humboldt skådade det 1801, många
forskningsresande ha sedan dess haft det inom synhåll,
en och annan har nått fram till dess fot, böjt
sitt huvud bakåt, låtit blickarna bestryka dess
branter och — resignerat. Den från American
Museum of Natural History i New York ut {+-+}
sända, ytterst omsorgsfullt utrustade
Tyler-expeditionen —- mr. Sydney F. Ty ler
finansierade företaget — lyckades 1928—29 slutligen
hemföra segern. Under de följande åren ha
samlingarna av djur och växter bearbetats, och
de avslöjade Duida som ett biologiskt
evenemang av första ordningen. Alldeles oväntat var
detta visserligen icke, ty ett isolerat, dimsvept
och regndrypande fjäll, som stiger högt över
de heta savannerna, måste ha sin egen värld.
Man hade sålunda all anledning att hoppas på
ett nytt Roraima — högsta berget i Guayana,
2 621 m ö. h. -—, som på sin tid väckte sådant
uppseende. Duida tog loven av detta.
Tyler, som var åtföljd av tre
naturvetenskapsmän, nådde Esmeralda den 1 okt. 1928;
själv nödgades han på grund av sjukdom
avbryta färden, innan undersökningarna voro
avslutade och expeditionen den 18 mars 1929
bröt upp för att fara hem. När man först fick
se berget på nära håll, stängde det all utsikt
mot norr, spärrande vägen som en
fästningsmur av kolossala dimensioner, och
instinktmässigt, kanske också en smula ängsligt, sökte
ögat en punkt, där man kunde tänka sig att
sätta in ett angrepp. Det ungefär rektangulära
massivet riktar ett hörn mot Esmeralda;
syd-västsidan föreföll fullkomligt obruten och
obe-stiglig, men sydöstra flanken var sönderskuren
i framspringande bastioner, skilda från
varandra av ofantligt djupa klyftor. Varje
framskjutande parti kransades nedtill av mycket
branta raskäglor, från vilka ättestupan steg
upp. Nu vet man ju, att en alpinist knappast
känner svårigheter, som ej kunna övervinnas,
även om berget, såsom här är fallet, består av
sandsten, som ofta ger dåligt fotfäste, men det
var icke fråga om någon alpinistbragd, icke
om att med lätt packning ta sig upp, bygga
röse, fotografera och ta sig ned igen så fort som
möjligt; det gällde att frakta upp en fullständig
lägerutrustning och allt det material, som
be-höves för att göra omfattande samlingar av alla
slags naturföremål.
Sedan indianer engagerats såsom bärare och
stigröjare, började rekognoscerandet fram till
foten av berget. Detta erbjöd inga särskilda
svårigheter, och med kikare kunde man
härifrån välja det utsprång, som såg minst
halsbrytande ut. Samtidigt kom man emellertid in i
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
