Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Duida. Ett nyutforskat sydamerikanskt platåberg, av Carl Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DU I D A
Södra hörnet av Duida.
orörd skog och förlorade naturligtvis berget ur
sikte. Skogen var, som sådan skog brukar vara,
svårframkomlig, varför det icke var så lätt att
hålla kurs, och icke utan överraskning
konstaterades, då man kom ut ur skogen, att man
hamnat precis vid foten av den rasbrant man
siktat på. Här flöt också en strid bäck förbi;
därmed var vattenfrågan löst och platsen given
för baslägret. Härifrån gjordes omedelbart en
ny framstöt, som efter en lång och farlig
klättring ledde upp på kammen och till högsta
punkten på den f. ö. mycket ojämna platån,
men även då var man långt från målet. För att
det tunga och vidlyftiga bagaget skulle kunna
föras upp måste en väg byggas i sicksack.
Bilden ger en föreställning om vad saken gällde.
Vägen, om man nu får använda ett sådant ord,
torde ha rätt mycket påmint om vissa
bergsstigar i gränstrakterna mellan Tibet, Kina och
Indien. Jag skall icke beskriva den; det
faktum, att över 150 stegar och spångar måste
konstrueras, får tala för sig självt. Upp kom
utrustningen, ett huvudläger byggdes, och
därifrån kunde hela berget bit för bit erövras.
Någon lek var det icke, vädret var ofta miserabelt,
regn och dimma, men utan detta väder skulle
icke Duidas värld vara vad den är, och de
dagliga upptäckterna höllo humöret uppe i alla
situationer.
Den levande världen på
Duida är, såsom man ju kunde
vänta, närmast släkt med
Roraimas men samtidigt något
för sig. Vi skola hålla oss
till blomväxterna. Bortåt 300
olika arter anträffades, och
av dessa skådades nära 2/3 för
första gången av mänskliga
ögon — de finnas i hela
världen endast på detta berg.
Kontrasten mellan dess högre
sluttningar och avsatser och
de lägre partierna, dit
Ama-zonasfloran når, är absolut. Med denna har
Duidafloran ingenting gemensamt men väl
med Roraima och med Anderna; 35 arter
hade tidigare blivit funna på Roraima — och
endast där —, ett 70-tal höra hemma i
Anderna eller andra höglänta områden i
Syd-eller Centralamerika. Den funna procenten av
endemiska arter (d. v. s. sådana som
anträffats uteslutande på Duida) är inemot 65
— en mycket imponerande siffra även för
de ur denna synpunkt ryktbaraste öarna ute
i världshaven. Jag skall ge ett enda
exempel på vad Duida gav sina upptäckare. En
av Roraimas mest berömda växter var
Heliam-phora nutans, en av dessa underliga
insektätande växter med kannor till blad: Duida
befanns hysa tre nya arter av detta släkte. Och
ingenting visar väl bättre hur särpräglad denna
flora är än upptäckten av ett dussin nya
fane-rogamsläkten, flera av dem särdeles märkliga.
Troligen går allt annat i samma stil. Medan
däggdjuren nästan lysa med sin frånvaro, är
fågelfaunan jämförelsevis väl företrädd och
även den egenartad. Man tycker kanske, att
fåglar, som kunna flyga, utan besvär skulle ha
vidgat sitt område, men även bland dem finnas
många endemiska former, om också i flera fall
med nära släktingar på Roraima. De lämna
aldrig sina respektive berg, de äro så bundna
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
