Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Zigenarproblemet. Vandrarfolkets ställning i Europas länder, av Allan Etzler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och där de bäst fördrogos. Med turkar och
greker ha zigenarna i allmänhet funnit ett
modus vivendi. Bland rumäner och
magyarer ha de alltid trivts väl; hos dessa folk
finnas de också procentuellt mest. Slaverna
ha visat sig mindre välvilliga mot dem, och
bland tyskar och i ännu högre grad fransmän
ha de så gott som från början även av folkets
breda lager bemötts med stark ovilja. Särskilt
i Frankrike ha myndigheterna också ganska
väl lyckats hålla dem stången. Befolkningen
i Spanien har alltid haft en utpräglad svaghet
för dem; i detta land har deras antal också
städse varit stort. Zigenarna fördela sig alltså
i Europa mer efter nationalitets- än efter
riksgränser. Den slovensk-tyske språkforskaren
Miklosich räknar med tretton olika
grupper: grekiska, rumänska, ungerska,
mährisk-böhmiska, tyska, polsk-litauiska, ryska, finska,
skandinaviska, italienska, baskiska,
engelskskotska och spanska zigenare. Varje grupp
talar sin egen dialekt, starkt påverkad av
värdfolkets språk. I dialekten ligger de olika
gruppernas vandringshistoria bevarad. De
främmande lånorden visa bland vilka folk de vistats,
innan de nått sina slutliga nya »hemländer».
Undersökningar av de olika gruppernas språk
ha också visat, att zigenarna sällan återvänt
till länder, som de en gång lämnat. Det skulle
annars vara oförklarligt varför t. ex. den
grekiska zigenardialekten icke innehåller några
rumänska ord eller varför den polska helt
saknar ryska språkelement. Mindre flockar ha
under tidernas lopp bytt land — stundom ha
de brutit upp för att söka sig fram till andra
världsdelar —, men i det stora hela torde
zigenarna segt ha hållit fast vid de länder och
vandringsområden deras förfäder en gång
gjorde till sina.
Att zigenarna under de sekellånga
förföljelser de överallt fingo utstå icke dukade under
är onekligen ett kraftprov av ovanliga mått.
Då förföljelserna blevo för svåra, gjorde de,
som den norske prästen Eilert Sundt i sitt
klassiska arbete »Beretning om Fante- eller
Landstrygerfolket i Norge» säger,
trolldomskonstens mästerstycke: de gjorde sig osynliga.
De svärmade omkring som förr men på
hemligare vägar. De lärde känna varje plats inom
sina vandringsområden, och de olika flockarna
underhöllo ett effektivt förbindelsesystem
sinsemellan. Där myndigheter funnos och fara
hotade, såg man dem aldrig. Men i de ensliga
gårdarna kände man väl deras snabba och
pockande påhälsningar.
Zigenarna utvisa från början en utpräglad
parasitkaraktär. Som för dem alla gemensamma
förvärvskällor ha alltid framhållits stöld,
framför allt småstölder, bettleri och bedragarkonster
av olika slag: spådoms-, trolldomskonster o. d.
Männen ha av ålder ägnat sig åt hästhandel
och samtidigt uppträtt som »hästdoktorer»; de
överallt vedertagna benämningarna hästskojare
och kvacksalvare ange arten av deras
verksamhet härvidlag. Det finns även hederliga
yrken, i vilka de förvärvat erkänd skicklighet.
Som smeder och kopparslagare ha de
mångenstädes betecknats som oöverträffade.
Zigenarfolket besitter en utpräglad musikalisk och
rytmisk begåvning, som, då den fått tillfälle
att konstnärligt utveckla sig, avsatt
beundransvärda resultat. Så har emellertid endast skett
bland folk, som visat sig uppskatta och ha
behov av zigenarnas prestationer härvidlag. I
Ungern och vissa delar av Ryssland ha
zigenarna som musiker och sångare gjort sig
oumbärliga (de olika släktgrupperna välja här ofta
sin främste musiker till hövding).
Zigenardansen i Spanien har tillvunnit sig världsrykte.
I huvudsak har försörjningen bland
zigenarna ålegat kvinnorna. Sundt ger en
förträfflig karakteristik, giltig i dag som i gamla
dagar, av dessa familjeförsörjerskor i arbete.
Efter att ha omtalat männens insatser säger
han: »Men detta är dock bara småsaker emot
de äldre zigenarkvinnornas verksamhet. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
