Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 / 376 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Zigenarproblemet. Vandrarfolkets ställning i Europas länder, av Allan Etzler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förunderligt kort tid hade horderna
genomströvat Europa i alla riktningar och lagt märke
till varje smyghål i dess skogs- och
bergstrakter. Samtidigt hade dessa kvinnor, säkra
och snabba i uppfattningen, gjort sig förtrogna
med de olika folkens hela tänke- och
levnadssätt, utspejat alla mörka ställen i deras
föreställningsvärld, lagt märke till deras svaga
sidor, deras vidskepelser och fördomar, och nu
hade de fritt fält för utövande av den
sibyllinska konst, vari en sällsam förening av yttre
och inre egenskaper, en frapperande fysionomi,
en löpande tunga, en sällsynt skarpsinnighet,
snarrådighet och djärvhet, alltid måste göra
dem till mästare. Ingen kvinna förstår att
locka och smickra, bedja och övertala,
imponera och bedraga som en sådan sannsägerska.
Ingen förstår att lägga en så fruktansvärd
makt i sina hotelser och förbannelser som en
äkta zigenarhäxa. Mottages hon med
medömkan och tilltro, spelar hon sin roll ypperligt;
möter hon avsky och fruktan, lyckas hon inte
sämre.»

Zigenarkongress i Bukarest 1935.

Kvinnornas stora inflytande bland zigenarna
ha betygats av många iakttagare. Vid
hövdingens sida framträder ofta inom de skilda
stammarna en gammal kvinna, en »phuri dai»,
gammalmoder, som rådgivare och
medbestämmare i allt som rör stammens inre
angelägenheter. Detta har ansetts tyda på vissa
nedärvda matriarkaliska förhållanden.

Under senare hälften av 1700-talet började
förordningarna rörande zigenarna under
inflytande av tidens frihetsidéer och väl också
till följd av det vetenskapliga och romantiska
intresse, som visades dem, att mildras i tonen.
Man avstod från att söka utrota dem eller på
annat lättvindigt sätt bli dem kvitt och sökte
i stället förmå dem att slå sig till ro och ägna
sig åt vissa bestämda yrken. I Österrike och
Tyskland ha flera misslyckade försök gjorts
att binda dem till jorden genom upprättande
av särskilda zigenarkolonier.

En del länder ha i senare tid alldeles
upphört att föra någon speciell zigenarpolitik. Så
är förhållandet i Brittiska riket, där zigenarna
betraktas som fria medborgare med rätt att
fritt röra sig över hela imperiet.

I Tyskland däremot stå zigenarna i våra
dagar under synnerligen sträng kontroll. För
att ohindrade få färdas från ort till annan
måste de ha särskilt vandringstillstånd, ofta
gällande endast för vissa bestämda vägar. I de
större städerna få de bara röra sig inom vissa
områden. Deras liv är över huvud taget så
omgärdat av polisförordningar, att — som M.
Block i sitt 1936 utkomna, intressanta arbete
»Zigeuner» säger — ingen zigenare mer skulle
komma ur fängelset, om lagen följdes efter sin
bokstav. Fingeravtryck tages av varje
zigenare över 6 år. Barnen äro underkastade
skoltvång; zigenarskolor finnas på olika platser i
landet.

Sovjetregeringen har i sitt
folkbildningsprogram tänkt på zigenarna som en särskild
minoritet. Skolor och läsklubbar ha flerstädes
upprättats för både barn och vuxna. Tidningar
utgivas på zigenarspråket. I Moskva har en
zigenarteater grundats.

I Ungern, Rumänien och andra
sydösteuropeiska stater, där de flesta zigenare nu äro
tämligen bofasta, har man under de senaste
årtiondena från zigenarhåll sökt samla folket till
gemensamma ansträngningar att förbättra sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>