Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Den nordamerikanska litteraturen och Sverige, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bägge är en svenska huvudpersonen, men
dessa djupa och varma skildringar av
amerikasvenskarna slogo likväl icke igenom: de
saknade alltför mycket den billiga romanromantik
och lätta ytlighet, som den stora
romanpubliken kräver. Men nu kom en så rik ström av
nya författare och verk, att amerikaromanen
trädde i förgrunden. I »Vår
tid» gav Klara Johansson en
kort översikt av den 1921, och
Gustaf Hellström skrev fyra år
senare om »Vilda västern i
nyare amerikansk litteratur».
Samma år sökte jag i »Moderna
amerikaner» karakterisera några
av de förnämsta författarna:
Masters, Lewis, Cather, Dreiser,
Sherwood Anderson, Van Wyck
Brooks och H. L. Mencken.
Gemensam för denna grupp
av författare var strävan att ge
en hänsynslöst ärlig teckning av
samtidslivet i U. S. A., kritiskt
skildra samhällslivet och de
sociala förhållandena, frigöra
litteraturen från pryd
konven-tionalism och puritanismens tvångströjor och
bekämpa den uppfattning, som vill dölja och
förtiga det vidriga och vrånga i verklighetens
värld och därigenom hindra utvecklingen till
bättre och högre levnadsförhållanden. I mycket
påminner denna rörelse om vår
1880-tals-realism. I Amerika fick den större mått och
skarpare tonfall. Där påverkades litteraturen
starkt dels av Sigmund Freud, som 1909
föreläste sina psykoanalytiska teorier vid
Clarkuniversitetet, och dels av världskriget, vars
grymma och ohyggliga erfarenheter gåvo vilda
och förbittrade ekon i en mängd anklagande
och förtvivlade verk.
Det var inte bara den allmänna tendensen,
som förenade dessa författare, utan också deras
hembygd. Longfellows och Emersons genera-
LITTERATUR
tion tillhörde Nya England, det förfinade,
konventionella, konservativa. Det unga Amerika
kom från the Middle West, Illinois, Iowa,
Minnesota o. s. v., och dess parnass stod i Chicago,
västerns huvudstad. Den nya litteraturen
hämtade sina ämnen från de väldiga
jordbruksstaterna, från landsbygden och småstäderna. Det
vart icke längre naturidyller
och böcker om småstadens ljuva
poesi. I diktsamlingen »Spoon
River Anthology» — översatt
av Bertel Gripenberg •—,
periodens originellaste verk,
avslöjade Edgar Lee Masters det
tragiska i småstadslivet: instängt,
trångbröstat, småsint,
avundsjukt, fullt av inbördesfejder,
martyrier, hemliga laster, brott
och tyranni, förtegna olyckor.
Sinclair Lewis gjorde en roman
av samma motiv. Han hade icke
Masters’ bitterhet, han hade
humor och älskade människorna.
Hans stad är idel slöhet,
betydelselöshet och tomhet,
klandersjuka, materialism och
självbelåtenhet •—• liksom tusentals småstäder mellan
Albany och San Diego. Lew.is tar vara på
ljuspunkterna och håller staden räkning för den
goda viljan och de små möjligheterna. Han tog
sedan itu med borgerskapet i »Babbitt»: Babbitt
var affärsautomaten, standardmedborgaren, för
vilken ett hus, som var tre våningar lägre än
ett annat, var tre våningar fulare, han lever
för att varje år förtjäna mera än året förut. I
»Martin Arrowsmith» gav Lewis både en
dråplig burlesk av en humbugsläkare och en
beundrande skildring av den osjälviske
vetenskapsmannen, som icke bryr sig om pengar,
propaganda, yttre framgång, allmänt gillande utan
lever endast för att troget fylla sitt kall.
Liksom Willa Cather har Lewis låtit några
sympatiska svenskar vara kontrastbilder mot de
Tlchets af 244 Fulton St. arttl
172 Mvntague St.
Mark Twain.
Efter en föreläsningsaffisch.
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
