Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Amerikansk och svensk press. Ett bidrag till vår tidningstekniks historia, av Gunnar Bjurman - Amerikanskt dramatik och svensk scenkonst, av Olov Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER
då det gäller tidningssättning, den
grundläggande och den alltjämt mest använda. Den
konstruerades av tysken Ottmar Mergenthaler,
som genialiskt och med övermänsklig energi
löste det ytterst svåra problemet. Han
utarbetade uppfinningen i U. S. A. År 1895 var
redan ett antal sättmaskiner i bruk hos
tidningar i England, 1896 började maskinen vinna
insteg i Tyskland, och 1897 kom den till
Sverige, där Svenska Dagbladet blev den första
köparen. Denna maskin, som numera är
mycket fullkomnad, har blivit av oerhörd
betydelse för tidningsväsendet, tekniskt som
ekonomiskt. Detsamma har än mera
trämassepapperet blivit, som uppfanns av Carl Daniel
Ekman. Denna stora svenska uppfinning har
kommit all världens press, och i hög grad den
amerikanska, till godo.
Säkerligen komma också nya amerikanska
maskiner att bli av stor betydelse för
tidnings-framställningen. De ha av flera skäl ännu ej
kunnat exploateras, men fackmän, som sett
dem i arbete, ha uttryckt sin beundran för
dem. En sättmaskin har t. ex. konstruerats,
som med hjälp av ett »fotoelektriskt öga»
(en selencell) kan sätta direkt vad som
knackas ned på en skrivmaskin. Konstruktören
heter Buford L. Green. En annan sättmaskin,
som konstruerats av Walter W. Morey,
arbetar efter ungefär samma princip som
teleprin-tern. Den möjliggör sättning på avstånd och
med ett betydligt antal maskiner på en gång,
eventuellt uppställda i olika städer, en idealisk
anordning för tidningstruster.
Gunnar Bjurman.
AMERIKANSK DRAMATIK
OCH SVENSK SCENKONST.
Bestämmer man sig för att draga några
tidsgränser för en betydelsefull
samverkan mellan amerikanskt drama och svensk
teater, kan man, utan att begå några
hårresande orättvisor, inskränka sig till den
jämförelsevis korta men så mycket innehållsrikare
tidrymden mellan de svenska premiärerna av
Eugene 0’Neills »Anna Christie» (Dramatiska
teatern den 25 okt. 1923) och Maxwell
Andersons »Winterset» (Göteborgs stadsteater den
16 mars 1937). Och man har då också lyckats
få med de två största namnen i
nordamerikansk dramatik och i världsdramatiken av i dag.
Denna begränsning har en naturlig grund i
det amerikanska dramats och den amerikanska
teaterns egen historia. Det dröjde nämligen
drygt ett och ett fjärdedels sekel efter de
svenska kolonisternas landstigning i Delaware
och noga räknat 147 år efter Pilgrimsfädernas
debarkering vid Kape Cod i det nuvarande
Massachusetts, innan det första, av en infödd
amerikan och av amerikanska skådespelare på
deras eget tungomål framförda dramat såg
dagen. Det var blankverstragedien »The Prince
of Parthia» (1767) av Thomas Godfrey.
(Uppgiften, att förstfödslorätten rätteligen borde
tillkomma Benjamin Colmans tragedi
»Gusta-vus Vasa», som av Harvardstudenter skulle ha
spelats redan 1690 i Cambridge, Massachusetts,
är nog så bestickande i dessa jubileumstider,
men tyvärr anses den icke tillräckligt
bestyrkt.) Det var inte endast de hårda
livsvillkoren, kampen mot naturen och de
röd-skinnade naturinvånarna, inte bara
samhälls-organisatoriska problem eller de båda stora
blodiga och i statskroppen djupt ingripande
krigen —• frihetskriget 1774—83 och
inbördeskriget 1861—65 —, som kommo att bli ett
hinder för mera betydelsefull kulturell expansion.
Det var i ännu högre grad det mentala och
moraliska klimat, som från första stund blev
förhärskande i det nordamerikanska samhället.
Den kvicke kritikern Henry-Louis Mencken
(f. 1880), en av förgrundsfigurerna i den
moderna amerikanska litteraturens kamp mot
puritanismen, karakteriserar situationen med
3—NFM38:6
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
