Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Amerikanskt dramatik och svensk scenkonst, av Olov Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER
uppsättning av idéer. Puritanismen fick hela
skulden för den allmänna andliga och
samhälleliga försumpningen. Hade den förut varit
Den store Böj gen, så fick den nu schavottera
som den öppna fienden till framsteg och frihet.
Den amerikanska litteraturens utveckling
under den följande tioårsperioden kan endast
förklaras i belysningen av Freuds teorier och den
sexuella befrielsen. Det första genombrottet
gjorde Edgar Lee Masters med sin bekanta
»Spoon River Anthology», diktcykeln, som
inledde striden mot småstaden och
småstadsmentaliteten, tagen i vidaste bemärkelse. Men
rörelsen kulminerar med Eugene 0’Neill (f.
1888), den moderna psykoanalysens litteräre
tolkare och en av världens nu levande största
dramatiker, om inte den störste.
Måhända var det meddelandet om att en ny,
ung dramatiker i Staterna erhållit
Pulitzerpri-set för sitt skådespel »Beyond the Horizon»,
som stimulerade Dramatiska teaterns ledning
att i oktober 1923 introducera 0’Neill hos
svensk publik med hans 1920 fullbordade
skådespel »Anna Christie». Ehuru sedermera
världsberömt, kanske främst tack vare den
filmatiska upplagan med Greta Garbo i
titelrollen, hör stycket inte till diktarens bästa
eller mest typiska. Liksom de tidigare
författade »havsdramerna» (mest enaktare med
motiv från livet till sjöss), var miljöskildringen
fascinerande, men den psykologiska
utformningen, särskilt beträffande den dominerande
huvudrollen, var bristfällig. Den svenska
kritikens mottagande var också minst sagt
reserverat. En av de kvickaste anmälarna skrev:
»Den i Amerika boende irländaren Eugene 0’Neill
har skrivit Anna Christie för att fattigt folk skulle
få se god dramatik och, påstås det, även för att
avvänja den enkla publiken från biografernas banalt
sentimentala uppfattning. Förmodligen har han velat,
att detta avvänjande skulle ske successivt, så att han
av pedagogiska skäl i denna pjäs bibehöll åtskilligt
av filmvärldsuppfattningen, särskilt i avslutningen.
Känner man sig ej på ett lustigt sätt bortkommen
inför något, som presenteras som höglitterärt och
som utsatts för brackornas förfasande och som man
ej förstår? Gripes man ej av ett ohyggligt tvivel, om
ej brackorna i detta undantagsfall kunde ha rätt?»
Man var instinktivt och förnämt
misstänksam mot varan från Amerika; det
uppmuntrade inte teatern till fortsättning. Det dröjde
också fem år, innan ett nytt försök gjordes.
Under tiden hade diktaren hunnit fullborda
fem av sina mest betydande verk, av vilka
tyvärr endast ett sedermera kommit till
utförande här. Det sjätte valdes, »Stränge
Inter-lude» (»Sällsamt mellanspel»). Det hade i nov.
1928 europeisk urpremiär på Dramatiska
teatern i Per Lindbergs lysande regi och med
Tora Teje och Lars Hanson i huvudrollerna.
»Stränge Interlude», 0’Neills stora sexuella
drama, baserat på den Freudianska moralen:
»Being happy, that’s the nearest we can ever
come to knowing what’s good» (Att vara
lyckliga, det är det närmaste vi kunna komma det
högsta goda), blev i striden mot puritanismen
och konventionalismen den amerikanska
dramatikens motsvarighet till E. L. Masters’
»Spoon River Anthology». Framförandet blev
en lysande revansch för diktaren på svensk
scen. Segern har sedermera ytterligare
befästs genom nationalscenens mycket
omtalade framföranden av »Mourning becomes
Elektra» (»Klaga månde Elektra», 1933),
»De-sire under the elms» (»Blodet ropar under
almarna», 1933), »Days without end» (»Dagar
utan mål», 1934 Göteborgs stadsteater, 1935
Dramatiska teatern) samt »Ah, Wilderness»
(»Ljuva ungdomstid», 1935). Göteborgs
stadsteater har utom dessa stycken även framfört
»Emperor Jones» (»Kejsar Jones», 1937) och
»Tran» (samtidigt) på sin studio. Hälsingborgs
stadsteater har spelat »Days without end», och
på Vasateatern har i Per Lindbergs regi
framförts det intressanta maskspelet »The great
God Brown» (»Den store guden Brown», 1936).
Dramatikern 0’Neill är en nyskapare och
experimentator, som i sin strävan att uttrycka
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
