Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Organisationer till skydd för auktorsrätten. Kongress i Stockholm av författar- och kompositörskonfederationen, av Eric Westberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOKS
MÅNADSKRÖNIKA
Årgång 1 JULI 1938 Häfte 7
ORGANISATIONER
TILL SKYDD FÖR
AUKTORSRÄTTEN.
KONGRESS I STOCKHOLM AV
FÖRFATTAR- OCH
KOMPOSITÖRSKONFEDERATIONEN.
»Litterära, musikaliska och konstnärliga verk
kunna aldrig bli vanliga handelsvaror, till
vilka upphovsmännen vid försäljning förlora
all sin rätt. De äro ett utslag av sin
upphovsmans personlighet och denne måste städse
tillerkännas rätt att följa vidare utformning
och utnyttjande av sitt verk.»
Denna allmänna regel, som formulerades av
en italiensk rättslärd för några år sedan, kan
anses klargöra den fundamentala grundtanken
i det moderna s. k. auktorsrättsskyddet. För
ett hundratal år sedan och tidigare såg man
annorlunda på tonsättaren och författaren.
Såsom exempel må nämnas, att framställandet
av ett delvis nytt verk med användande av en
annan konstnärs idéer, motiv, tankar etc. icke
ansågs förkastligt. Men i och med att olika
möjligheter öppnades till ekonomiskt
utnyttjande av litterära och musikaliska verk,
började förståelsen vakna för vad
upphovsmannens intresse kräver. Att bakom de
lagstiftningsåtgärder, som vidtagits under de senaste
100—150 åren, legat en känsla av ansvar torde
vara utom tvivel. Att kulturens och därmed
folkens bästa är icke blott förenligt med utan
även i väsentlig grad betingat av det skydd,
som kan givas de immateriella värdena, är
numera erkänt av alla kulturstater.
Från början var det huvudsakligen rätten
att genom tryck utgiva ett litterärt och
musikaliskt verk, som blev föremål för
lagstiftningen. Den första lagen på detta område bär
årtalet 1709 och tillkom i England. Norge och
Danmark erhöllo liknande lag år 1741. Men
så småningom har lagskyddet kommit att
omfatta även andra former för exploateringen:
det offentliga utförandet, uppförandet och
uppläsandet av ett verk, mångfaldigandet
genom överförande på mekaniskt instrument
av ett verk, utsändandet genom radio o. s. v.
Det är dock märkligt, att exempelvis den
franska lag, som ger upphovsmannen rätt att
bestämma över ett verks offentliga fra
m-förande, daterar sig från den 13 och 19
jan. 1791, under det att förlagsrätten blev
fastställd i lag av den 19 juli 1793, d. v. s. två
och ett halvt år senare. Det vill synas, som
om utföranderätten — d. v. s. den rätt, som av
många ansetts vara en i förhållande till
förlagsrätten derivativ rätt — av
nationalförsamlingen i den nya franska republiken
betraktades som en av de primära mänskliga fri- och
rättigheterna.
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
