Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Vår stenålder i ljuset av de senaste årens forskningar, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN ÅLDERN
skiljer man mellan »undergravar, bottengravar
och övergravar», för att icke tala om ännu
yngre och högre liggande anläggningar. Det
märkliga är, att undergravarnas innehåll
praktiskt taget allestädes är likartat och tydligt
skiljer sig från bottengravarnas, som i sin tur
representera ett även gentemot övergravarnas
innehåll klart differentierat stadium
exempelvis i stridsyxornas lokala utveckling. Flertalet
av dessa högar måste med andra ord ha
anlagts under ett ganska kort skede.
Undergravarna tillhöra den generation, som gjorde
erövringen, bottengravarna den närmast följande,
de äldsta övergravarna den tredje
generationen. Så länge bevarade erövrarna sin egenart
och en tydlig avskildhet gentemot
megalitfolket. Sedan vidtog emellertid en snabb
sammansmältning av dessa två kulturformer. Den
saken har sedan länge stått klar och oomstridd.
Svårare var att besvara frågan vad som
funnits av mänsklig bebyggelse i det inre och
västra Jylland före undergravarnas
anläggning. Så litet visste man därom, att det ännu
för något år sedan tycktes möjligt att gentemot
allmänna meningen förfäkta den åsikten, att
jordgravkulturen i själva verket varit rotfäst
där långt tidigare, ja, rentav utvecklats där
och spritt sig därifrån söderut i stället för i
motsatt riktning. År 1937 framlades emellertid
från dansk sida en ny utredning, som ännu en
gång i ett slag, på ett ytterst betydelsefullt
sätt, ökat vårt vetande och fördjupat vår
kunskap. I det inre Jyllands ådalar härskade, ända
till dess enkeltgravarna började anläggas, en
»Gudenaakultur», som i sin primitivitet icke
bara stod långt bakom den bondekultur, som
alltsedan dösarnas tid omkransat den i norr och
öster, utan också undgått nämnvärd påverkan
från kjökkenmöddingtidens välbekanta, kring
Jyllands kuster rikt representerade fiskekultur.
Långt fram i yngre stenålder kvardröjde alltså
i det inre av Jylland en isolerad spillra av
den folkstam, som en gång, under benålderns
avlägsna tid, ensam behärskat hela Norden!
I nära anslutning därtill har nu också från
dansk, liksom förut från skånsk, sida framförts
talande argument för den åsikten, att
verkligen ättlingar av kjökkenmöddingtidens
strandfiskare levt kvar och under i stort sett
oförändrade former fortsatt sin gamla livsföring
kring samma vatten, som redan i sekler
befarits av dem, vilka spredo den första
bondekulturen till den bördiga åkerjorden strax
ovan strandbrinkarna.
537
Gånggrift från Knaggården, Luttra socken, Västergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
