Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Svenska institutet i Rom inför ett nytt utvecklingsskede, av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den är ett slag för enheten i Europas kulturliv
genom klassiska studier, för »vad som ibland
med löjlig överlägsenhet kallas deras
populari-sering» men framför allt — ett stort slag för
det bärande i antikens studium, studiet av de
stora författarna. Dodds analyserar intressant
det s. k. sakstudiets och specialforskningarnas
förhållande till litteraturläsningen, det enligt
honom centrala. »Men» — avbryter han sig —
»det finnes en resa, som jag, om jag kunde,
skulle göra obligatorisk för alla dem, som ämna
bli lärare i grekiska vid universitet eller vid
skola.–-Hur skall man kunna tala till sina
lärjungar om Perikles’ Aten, om man ej sett
Akropolis? Hur skall man kunna få en verklig
erfarenhet av hellensk kultur utan att ha
upplevt det land, den jord, som gav denna odling
livet?» Någonting av detsamma kan
naturligtvis också sägas om latinet och Italien. Här är
ej frågan om att försvara de klassiska studierna
som sådana. Jag lämnar helt å sido dem, som
vilja avskära vårt land från dess ärvda
samband med antiken och därmed också från högre
europeisk bildning av i dag. Men för dem,
som ej svärma för en sådan isolering bakåt, i
samtiden och framåt, vill jag — med Dodds —
göra gällande, att resor för studenter och
lärare till de klassiska länderna i alldeles
särskild grad måste vara ägnade att göra klassisk
forskning och undervisning levande,
verksamma och starka.
En sådan uppfattning och sådana tankar
ligga bakom Svenska institutet i Rom, det
institut för klassisk forskning och undervisning,
genom vilket Sverige trätt in i den stora
kretsen av främmande staters akademier och
forskningsinstitut i Rom. Med sina stipendier, sin
arkeologiska kurs i Italien och Grekland den
15 jan. till den 15 juni varje år, sitt
»seminariebibliotek» är detta institut och vill det vara
en organisation för att möjliggöra och skapa
direkt kontakt mellan de klassiska länderna å
ena sidan och å den andra forskningen och un-
SVENSKA ROMINSTITUTET
dervisningen vid universiteten och skolorna här
hemma. Hur allt detta omsatts i verklighet,
hur institutet grundades av kronprins Gustaf
Adolf år 1926 och sedan utvecklats har ofta
skildrats (senast och utförligast i Nordisk
Tidskrift 1934, sid. 374 ff., och i Ord och Bild 1938,
sid. 65 ff.) och torde vara ganska bekant. I
den romerska publikationen Annales
Institutorum finner man även fullständiga upplysningar.
Här vill jag fästa uppmärksamheten vid
institutets utveckling under sin nuvarande
föreståndare, dr E. Gjerstad, och vid betydelsen av
de storslagna beslut till institutets fromma årets
riksdag fattat på Kungl. Maj:ts proposition.
En kort inledande anmärkning torde vara av
nöden. Svenska institutet i Rom är en genom
privata donationer tillkommen enskild stiftelse.
Sedan år 1929 har det emellertid i huvudsak
finansierats genom lotterimedel. Bakom
föreståndaren i Rom står som högsta ledning vid
dess verksamhet en styrelse i Sverige, i vilken
kronprinsen är ordförande och
universitetskansler Ö. Undén vice ordförande. Genom
riksdagens beslut i år uppfördes anslag till
institutet — 40 000 kronor — på riksstaten.
Institutets ställning som enskild, av en egen styrelse
ledd institution ändras icke i princip därmed.
Kungl. Maj:t förbehåller sig emellertid givetvis
numera i viss utsträckning rätt att bestämma
styrelsens sammansättning, och det hela ställes
under vanlig statlig kontroll. I sak betyder
detta riksdagens beslut, att institutet fått
erforderliga medel för sina uppgifter och att det
erhållit en fast och tryggad ställning efter de
gångna tolv genombrottsårens arbete från år
till år.
Institutet har för närvarande sina lokaler i
Palazzo Brancaccio vid Via Merulana i Rom
(nr 247). Utvecklingen av vår verksamhet har
gjort dem alldeles otillräckliga, men vi ha där
i alla fall föreläsningslokal, bibliotek, rum åt
assistent och föreståndarens våning. Denna
svenska institution i Rom står året om öppen
5—NFM38:7
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
