Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Filmolympiaden i Venedig. Den enda årliga internationella filmtävlingen, av Gösta Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMOLYMPIADEN
Raskolnikov och Harry Baur som
undersökningsdomaren (1935; ännu ej framförd i
Sverige) samt en rad amerikanska
underhållningsfilmer, av vilka väl de flesta ännu
minnas filmerna bakom titlarna: »Det hände en
natt», »Unga kvinnor», »Döden tar semester»
(1934), »Fåfängans marknad», »Han, hon och
hästen», »Korsriddarna», »Dantes inferno»
(1935), »Sången om skogarnas folk», »En
gentleman kommer till sta’n» (1936). Förra
året framfördes bl. a. Jean Renoirs med
rätta beundrade och uppskattade »Den stora
illusionen», Sacha Guitrys kvicka »Kronans
pärlor» och Duviviers starkt
uppmärksammade »Un carnet de bal» (ännu ej
framförd i Sverige), Zarah Leanders första
tyska film, »Till främmande strand», Jannings’
»Före solnedgången» och den spirituella och
charmfulla komedien »Säg ja åt livet!», som
var ett av den förflutna sommarens trevligaste
program i Stockholm. Amerika och Hollywood
representerades av bl. a. »Emile Zola» med
Paul Muni i titelrollen, den omtalade
»Winter-set» efter Maxwell Andersons skådespel
(cen-surförbjuden i Sverige) och en rad filmer i
den lätta genren, bl. a. den bästa dansfilm, som
kanske över huvud taget blivit gjord, Fred
Astaires och Ginger Rogers’ »Får jag lov?».
Av de filmer, som i år blevo belönade med
medaljer eller smärre pokaler, kan man nämna
den tyska »Permission på hedersord», den
franska »Dimmornas kaj» med Jean Gabin och
i Marcel Carnés regi, Walt Disneys första
tecknade långfilm, »Snövit och de sju dvärgarna»,
samt en rad typiska underhållningsfilmer,
vilkas mest oförargerlige representant var den
tyska »Gröna hissen» med Heinz Rühmann i
huvudrollen. Walt Disney har varje år deltagit
med tecknade kortfilmer (Musse Pigg, Kalle
Anka o. s. v.) och regelbundet varje år fått
guldmedaljen för bästa tecknade film. Under
de första åren deltog Ryssland även ganska
flitigt och visade en rad genomsnittligt goda
filmer. Ryssarnas konstnärligt mest betydande
alster under de senaste åren ha emellertid
aldrig funnit vägen till Venedig, och numera
har Ryssland helt dragit sig tillbaka.
Sverige deltog för första gången i
filmolympiaden 1934 och erhöll då ett hedersdiplom för
sitt enda tävlingsbidrag, spelfilmen »En stilla
flirt» med Tutta Rolf och Thor Modéen i
huvudrollerna och Gustaf Molander som
regissör. Domslutet överraskade den gången en och
annan i Sverige, och på sina håll förklarade
man jurymedlemmarnas beslut som en följd av
deras totala obekantskap med svenska språket.
Filmerna visas nämligen alltid i original och
vanligen utan dialogtexter.
Filmen »Pettersson och Bendel» var även
insänd till tävlingen men kom av skäl, som
aldrig blivit klarlagda, ej till framförande
offentligt. Om tävlingsnämnden privat tagit del
av den eller ej blev heller aldrig fastställt.
Följande år, 1935, var Sveriges
representation både rikligare och mera hedrande:
långfilmen »Swedenhielms» med Gösta Ekman i
huvudrollen samt kortfilmerna »Nordens
Venedig» och »Sång under segel», av vilka den förra
gav en rad artistiska stockholmsbilder till sång
av Folke Andersson och den senare var ett
potpurri på vackra segelbilder, ackompanjerade
av gamla sjömansvisor. »Swedenhielms» fick
ett hedersomnämnande, och kortfilmerna
applåderades artigt vid framförandet.
År 1936 och 1937 ansåg Sverige sig inte ha
någon lämplig film att sända till Venedig, och
främst torde detta ha berott på
tävlingsbestämmelserna, som krävde, att de filmer som
insändes måste vara splitternya. De fingo inte
ens ha haft premiär i sitt hemland före
tävlingen. En och annan gång hade man
visserligen — speciellt i några amerikanska fall —
blundat för en överträdelse av den paragrafen,
när filmen i fråga haft högt konstnärligt värde,
men Sverige ansåg sig böra respektera
paragrafen. Vid olympiaden 1937 beslöt tävlingar-
628
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
