Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Dokumentation. En världsplan för tillgodoseendet av forskningens behov av källmaterial, av C. Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakom denna »dokumentationsrörelse» ligger
ett vaknande intresse hos teknik och industri
för bibliografi och bakom detta i sin tur en
allt större uppskattning av litteraturstudiet för
den tekniska forskningen. Denna nya
inställning har kommit att ställa större krav på
biblioteken. Särskilt i Gamla världen ha dessa
saknat resurser att kunna lösa de
problem deras nya alltmer växande kundkrets
ställt dem inför. Deras bestånd av teknisk
speciallitteratur ha varit otillräckliga, deras
kataloger ha icke kunnat ge svar på de ofta
detaljerade frågor, som ställts, och icke heller
bibliotekspersonalen har haft den erforderliga
fackkompetensen för att kunna hjälpa
kunderna. Detta utgångsläge har framkallat de
starkt differentierade specialbiblioteken och de
bibliografiska informationsbyråerna, vilka äro
kännetecknande för en viss sida av det
moderna biblioteksväsendet. Dessa institutioner
ha i många hänseenden andra tekniska
förutsättningar och en annan inställning till såväl
kund som bokmaterial, och deras bibliotekarier
ha också skaffat sig egna fora för att dryfta
sina problem. Så grundades redan 1909 den
amerikanska Special libraries association, 1924
den engelska sammanslutningen ASLIB
(Association of special libraries and information
bureaux), i Holland 1921 Nederlandsch
instituut voor documentatie en registratuur samt
motsvarande sammanslutningar i Polen, Schweiz
och Tjeckoslovakien. I Sverige ha vi sedan 1936
Tekniska litteratursällskapet.
Det tekniska problem dokumentalisten har
att lösa är: Huru skall forskaren på kortast
möjliga tid så fullständigt som möjligt skaffa
sig kännedom om alla data inom ett visst
område, som tidigare i någon form framkommit
till allmän kännedom? Detta problem har
naturligtvis alltid funnits även för bibliografen.
Det nya är det rationella sätt, varpå problemet
upptages till behandling, och det storslagna
program, vars genomförande är
dokumentationens mål. Inställningen är helt tekniskt
betonad.
Dokumentationens program omfattar tre
huvudpunkter: framställningen, förtecknandet
och tillgodogörandet av dokumenten.
Vad den första punkten angår, ligger
problemet här i att finna en sådan form för
dokumenten, att de på lättaste sätt kunna begagnas av
forskaren, eller med andra ord, det gäller en
rationalisering av den vetenskapliga
produktionens yttre form. I första hand gäller detta
tidskriftslitteraturen, vilken särskilt för teknik
och naturvetenskap spelar den största rollen
inom den tryckta litteraturen. Tidskrifternas
format, titelsidans typografiska gestaltning,
numrering, register m. m. böra få en rationell
utformning. Detsamma gäller även själva
tidskriftsartiklarnas redigering, bibliografisk
citering, resuméer etc. Ja, det gäller här till och
med själva den språkliga formen, framför allt
den använda nomenklaturen. De flesta av dessa
frågor ha upptagits till behandling även av de
nationella standardiseringskommissionerna.
Vad förtecknandet av dokumenten beträffar,
gäller det i första hand att genom ett rationellt
samarbete bibliografiskt bemästra den
ofantliga litteraturfloden och förhindra allt
dubbelarbete. Detta mål nås dels genom ett
»horisontellt» system av nationella bibliografiska
centraler, vilka sörja för att de enskilda
ländernas litterära produktion blir bibliografiskt
förtecknad, dels genom ett »vertikalt» system
av internationella organisationer för olika
vetenskapsområden. Som toppunkten tänker
man sig en världscentral med uppgift att hålla
sig à jour med allt bibliografiskt arbete och
verka för att de eventuella luckorna i
organisationen bli fyllda.
Även om forskaren genom det ovan
skisserade systemet kan skaffa sig underrättelse om
den litteratur han behöver, kvarstår dock
problemet att skaffa honom även själva litteraturen.
Genom samkataloger skall man kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
