Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Sigfrid Aron Forsius. Astrolog, präst och psalmdiktare, av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSIUS
Denne blev ej avsatt från prästämbetet, men
han levde nu några år utan prästerlig tjänst
under fortsatt gräl med sin hustru; för att
und-slippa henne flyttade han till ett hybble på
Norrmalms förstad, alltså utanför sin förra
församling. Här levde han tydligen i ganska stort
armod. Ett tag har hans vetenskapliga insikt
åter tagits i bruk för kartografiska och
geografiska observationer, nu i Estland. Nödtorftigt
uppehälle skaffade han sig i Stockholm genom
fortsatt utgivande av sina almanackor med
prognostica och genom att ställa horoskop och
skriva dikter till epitafier. Emellertid hade
Forsius, väl driven av försörjningssynpunkt,
tillspetsat sina prognostica, så att de väckte
mera anstöt, samtidigt som astrologiens
dittills-varande främste förkämpe bland kyrkomännen,
biskop Paulinus i Strängnäs, under intryck av
Stenius’ och andras kritik börjat svänga i första
bandet av sitt stora verk »Ethica Christiana»,
innan han blev doktor vid den första teologie
doktorspromotionen i Sverige 1617.
Därtill kom en ny törn för Forsius i samband
med en av tidens mest egendomliga och mest
observerade religiösa företeelser.
För att avklara åtskilliga brännande ärenden,
bl. a. strid mellan flera stift om djäknarnas rätt
att tigga i gränssocknarna, hade ärkebiskopen
samlat ett märkligt om ock i historien föga
observerat biskopsmöte till Linköping januari
1619. Till detta hänsköt Gustav Adolf frågan
om den judaistiska propagandan i Västerås stift
och den av denna propaganda påverkade
bondeprofeten Jon Olovsson. Denne är ett intressant
exempel på de av den religiösa oron och
jäsningen framkallade extatiska
väckelsepredikanterna. Han var en gammal olärd man, som
funnit sig vara bl. a. av två kometer kallad
till profet. Han höjde sin stämma mot tidens
synder och yrkade kraftigt på bot och bättring.
Men han röjde judaistisk påverkan och trodde
sig kallad att korrigera bibeln, i vilken
apostlarna icke författat några skrifter men däremot
Forsius’ gravsten vid Ekenäs kyrka.
djävulen uppdiktat Petri brev. Tidens slut vore
förestående, och Jon hade genom
änglauppen-barelse sänts att tolka himmelens tecken.
Biskopsmötet i Linköping, som förklarade
några andra instämda judaister vara hemfallna
åt världslig dom, sände Jon för vidare
rannsakning till Västerås domkapitel, där den vid
mötet biskopsvigde, väldige Johannes
Rud-beckius nu övertog stiftsledningen. Men nu
ville olyckan, att ingen mindre än Sigfrid
Forsius i prognosticon till sin almanacka 1618
inträtt för trovärdigheten av Jon Olovssons
gudomliga kallelse och förutsägelser —
åberopandet på planeterna hade väl gjort intryck på
den gamle astrologen. När det gällde folklig
oro, som Jon flerstädes framkallade, såg Gustav
Adolf ej genom fingrarna. Biskopsmötet hann
väl ej handlägga saken, men kungen ålade
ärkebiskop och Uppsala domkapitel att
rannsaka Forsius om hans vidskepelse och ge
kungen sitt utlåtande härom. Om
rannsak-ningen i Uppsala äro vi väl underrättade, då
akterna i målet finnas i avskrift i flera arkiv.
I sin utförliga latinska försvarsskrift liksom i
en senare inlaga utvecklade Forsius sin natur-
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
