Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Fredspriset till Internationella Nansenbyrån. Arbetet för flyktingar efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NANSENBYRÅN
gjorde denna kommission en framställning till
Nationernas Förbunds råd, som i juni s. å.
beslöt tillsätta en särskild kommissarie för
att samordna de åtgärder, vilka vidtagits av
regeringar och enskilda organisationer för att
bispringa de ryska flyktingarna. Norrmannen
Frid t j of Nansen, vilken tidigare på uppdrag av
Nationernas Förbund verkat till förmån för
krigsfångar, åtog sig i september 1921
uppdraget att vara kommissarie för flyktinghjälpen.
Det visade sig under 1920-talets första år
jämförelsevis lätt att finna fristäder för de
ryska flyktingarna, med vilka efter hand även
armeniska, assyriska, assyro-kaldeiska och
turkiska flyktingar jämställdes i fråga om
hjälpverksamheten. Redan 1924 ansåg sig
Nationernas Förbunds församling kunna konstatera,
att den förnämsta återstående uppgiften på
hjälpverksamhetens område gällde att finna
arbetsanställningar eller att möjliggöra
fortsatt emigration. I enlighet med förslag av
Nansen överlämnades den ännu icke slutförda
verksamheten till Internationella arbetsbyrån,
vilken från och med 1925 upprättade en
särskild avdelning för ändamålet, som
samarbetade med Nansens organisation. Åren 1928 och
1929 inriktade Nationernas Förbunds
församling sina förhandlingar rörande flyktingfrågor
på en successiv avveckling av
flyktingverksamheten. Man ansåg vid denna tid, att
flykting-problemet snart skulle erhålla sin slutgiltiga
lösning genom flyktingarnas fullständiga
assimilering i deras nya omgivning. Det
juridiska och politiska skyddet av flyktingarna
anförtroddes 1930 förbundets ordinarie
organ. Efter Fridtjof Nansens i maj 1930
timade frånfälle ombildades den av honom
ledda flyktingorganisationen till en
självständig institution, benämnd Internationella
Nan-senbyrån för flyktingar. Till den nya
institutionens chef utsågs schweizaren Max Huber,
vilken 1933 ersattes med sin landsman Georges
Werner, som avled 1935 och då följdes av den
norske domaren Michael Hansson. Byråns
uppgift var att slutföra hjälpverksamhetens
avveckling före utgången av 1938 och i sådant
syfte insamla och centralisera upplysningar
angående flyktingarnas förhållanden,
underlätta deras bosättning och anställning,
samordna enskilda hjälp institutioners verksamhet,
insamla och fördela tillgängliga medel etc.
Bland dessa medel märkes särskilt inkomsten
av försäljningen av s. k. Nansenstämplar, vilka
enligt internationell överenskommelse åsättas
sådana identitetskort för statslösa flyktingar
från Ryssland, som av myndigheterna i
åtskilliga länder utfärdas i stället för pass. Byrån
har årligen erhållit bidrag till sina
administrationskostnader av Nationernas Förbunds
församling. Den har städse haft sitt säte i Genève.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen
i Europa efter 1930-talets ingång har i
grunden jävat förhoppningarna om att
flyktingproblemets slutgiltiga lösning skulle kunna
möjliggöra hjälpverksamhetens avveckling.
Under trycket av den ekonomiska världskrisen
och den därav föranledda massarbetslösheten,
som från 1929 spred sig till alla länder, sågo
sig många regeringar nödsakade att till den
inhemska arbetskraftens skydd vidtaga
åtgärder, som hårt drabbade utlänningar i
allmänhet och särskilt de hemlösa flyktingarna.
Sedan den nationalsocialistiska diktaturen 1933
börjat i Tyskland, uppstod därjämte en ström
av flyktingar även från detta land. Judar och
politiska motståndare till den nya regimen
flydde i tiotusental till angränsande länder.
Denna flyktingström pågår som bekant
alltjämt i oförminskad omfattning och ställer de
europeiska regeringarna inför svårlösta
problem. Vid Nationernas Förbunds församling
hösten 1933 framställde nederländska
regeringen förslag om internationell samverkan för
lösning av det ekonomiska, finansiella och
sociala problem, som uppkommit genom att ett
stort antal tyska medborgare under de när-
801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
