Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Fredspriset till Internationella Nansenbyrån. Arbetet för flyktingar efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAN SEN BY RÅN
mast föregående månaderna flytt till
grannländerna. Tyska regeringen, som då alltjämt
var företrädd i Genève, motverkade en dylik
internationell hjälpaktion under förbundets
kontroll men inlade icke sitt veto. Sålunda kom
ett beslut av församlingen till stånd om
tillsättandet av en kommissarie för internationell
samverkan till förmån för flyktingar från
Tyskland. Till kommissarie utsågs
nordamerikanen James G. Mc Donald, som förlade sitt
kommissariat till Lausanne för att sedermera
flytta det till London. Han efterträddes 1935
av engelsmannen sir Neill Malcolm.
Kommissariatets humanitära verksamhet och
förvaltning ha i stort sett bekostats ur privata källor.
Här må inskjutas en erinran om att på
initiativ av Förenta Staternas regering en
internationell konferens sammanträdde i
Évian-les-Bains under förra hälften av juli 1938 för
att överlägga om åtgärder till bispringande av
flyktingar från Tyskland och Österrike.
Konferensen tillsatte en permanent
exekutivkommitté med säte i London.
På norskt initiativ upptogs 1935 frågan om
flyktingverksamhetens framtida bedrivande
ånyo till behandling inom Nationernas
Förbunds församling. Från norsk sida påyrkades
ett samordnande eller en centralisation av den
verksamhet, som bedrevs till förmån för olika
kategorier av flyktingar. Denna tanke mötte
emellertid motstånd från olika håll, där man
fruktade, att förbundet på detta sätt skulle
åsamka sig politiska svårigheter, och ej minst
från sovjetrysk sida, där man principiellt
motsätter sig internationella hjälpåtgärder till
förmån för de ryska flyktingarna. Emellertid
framlades till 1936 års församling utlåtanden
av Michael Hansson och sir Neill Malcolm
rörande flyktingverksamhetens organisation
efter det att Nansenbyrån och
Londonkommissariatet i och med 1938 års utgång likviderats.
Vid 1937 års församling fick frågan förfalla på
grund av sovjetregeringens kategoriska mot-
stånd. Emellertid återupptogs saken vid 1938
års församling, där enighet nåddes om
upprättandet av en ny organisation från och med
1939. I enlighet härmed komma Nansenbyrån
och Londonkommissariatet att planenligt
upphöra med sin verksamhet den 31 dec. 1938. Den
nye kommissarien för flyktingverksamheten,
som från och med 1939 fungerar under
Nationernas Förbunds auspicier, är icke de
förutvarande institutionernas arvtagare i juridisk
mening. Faktiskt övertager han emellertid
deras arbetsuppgifter och därjämte det politiska
och juridiska skyddet av flyktingarna, som
tidigare omhänderhafts av förbundets ordinarie
organ. Han skall årligen avgiva rapport till
Nationernas Förbunds församling rörande sin
verksamhet och kommer att ha sitt säte i
London. Befattningen som flyktingkommissarie
har av förbundsförsamlingen anförtrotts
engelsmannen sir Herbert Emerson för fem år.
Tyvärr är det att förvänta, att flyktingfrågan
i Europa under många år framåt kommer att
utgöra ett permanent bekymmer. Efter
Österrikes införlivande med Tyskland i mars 1938
tillkom en ny flyktingström. Tjeckoslovakiens
delning i oktober 1938 har tillskapat nya
flyktingproblem. Dels ha tjecker och andra
element till stort antal lämnat de områden, som
avträtts till Tyskland, dels förmärkes en stark
utvandring av judar och andra från det
återstående Tjeckoslovakien. Det spanska
inbördeskriget har föranlett en ytterligare ström av
flyktingar, som torde komma att kulminera, då
striden en gång avslutas. Antisemitiska
rörelser synas sprida sig inom öst- och
sydösteuropeiska länder. Därjämte har italienska
regeringen nyligen mot judarna tillgripit åtgärder,
som tvingat dem att i stort antal lämna Italien.
För det norska folket framstår det som en
traditionell hederssak att hylla humanitetens
ideal och i praktiken omsätta dess bud. Genom
det föredöme, som efterlämnats av Fridtjof
Nansen, har denna tradition blivit särskilt le-
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
