Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Potatisens härstamning. Ha våra potatissorter sitt ursprung i Bolivias bergland?, av S. Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POTATIS
taniska som historiska, och under senare år ha
forskarna även tagit arkeologien till hjälp, när
de sökt bestämma potatisens ålder som
kulturväxt. Dr Salaman har emellertid studerat
potatisproblemet ej blott ur arkeologisk och
historisk utan även ur »psykologisk» synvinkel. Han
grundar därvid sina studier på arkeologiska
lerkärl från Perus kust, vilka dels ha potatisform,
dels framställa människor med stympade
ansikten, och drar därav vittgående slutsatser
beträffande fornfolkens religiösa föreställningar och
riter. Det torde icke vara tvivel underkastat, att
de gamla peruanerna, om de kunde taga del av
dessa utredningar, skulle ställa sig oförstående
gentemot de »psykoanalytiska» metoderna och
avvisande vad beträffar deras resultat. När
Salaman återvänder från sina utflykter i de
dunkla gränsområdena mellan fantasi och
verklighet, framlägger han däremot många
synpunkter, slutsatser och forskningsresultat av
betydande allmänt intresse.
Under de senaste åren ha flera botanister på
ort och ställe, d. v. s. i dess hemland, ägnat
potatisen noggranna specialstudier, och bland
dessa ha ryska forskare under tre expeditioner
till norra Chile, Peru och Bolivia under åren
1926—32 nått mycket intressanta resultat.
Sålunda ha de visat, att det finns ungefär tretton
olika och särpräglade, potatisgivande
Solanum-arter och att åtskilliga sedan äldsta tider odlats
av indianerna i olika delar av Sydamerika. De
ha även konstaterat, att potatisvarieteterna i
Europa och Förenta Staterna samt det stora
flertalet av dem, som odlas i Peru, Bolivia och
Chile, alla tillhöra en och samma grupp, vilken
de beteckna som en kollektiv art. Före
upptäckten av Nya världen odlades potatis endast
i Sydamerika, från Bogotås högslätt i Colombia
till ön Chiloé i Chile, ehuru talrika släktingar
förekomma från Chile till Colorado. Ryssarna
synas även kunna framlägga bevis för att
potatisen endast utvecklats inom två områden:
Perus och Bolivias högslätter samt ön Chiloé
med angränsande delar av kustlandet.
Naturförhållandena inom dessa två områden äro helt
olika. Inom det förstnämnda äro dagarna korta,
marken mager och nederbörden ofta
otillräcklig, under det att i söder, i Chiles tempererade
trakter, dagarna äro långa under växttiden,
jordmånen fördelaktig och nederbörden riklig.
Mellan de varieteter, som uppstått inom dessa
två områden, ha ryssarna fastslagit en bestämd
botanisk olikhet, och de två underarterna ha
erhållit olika namn, den boliviansk-peruanska
kalla de Solanum andigenum, den chilenska S.
tuberosum.
Släktskapen mellan Europas potatissorter och
dessa två potatisgrupper anse de ryska
forskarna vara fullt klarlagd: den europeiska potatisen
och S. tuberosum äro identiska. Härav följer,
att den potatis, som i slutet av 1500-talet
infördes i Europa, kommit från Chile. Dr Salaman
är emellertid av helt motsatt uppfattning, och
de bevis han framlägger verka övertygande.
Chiloé och angränsande delar av fastlandet
hade då ännu ej erövrats av spanjorerna. Gång
efter annan företogo de, utgående från Santiago
och andra nyanlagda städer, härnadståg söderut,
men araukanerna gjorde det mest hårdnackade
motstånd. Dessa indianer voro betydligt mera
stridbara än någon annan stam spanjorerna lärt
känna, och snart anpassade de sig efter
européernas sätt att föra krig och grepo med
utomordentlig kamplust till offensiven. Pedro de
Väldi via, Chiles förste guvernör, satte själv livet
till i dessa strider 1553. Mycket länge skulle det
dröja, innan araukanerna, vilka först under
1800-talet helt underkuvades, lä to spanjorerna taga
landet i besittning så långt mot söder som till
Chiloé. Visserligen besatte spanjorerna ön 1565,
men striderna böljade av och an, och erövrade
områden fingo oftast lika fort avträdas. Någon
kolonisation ägde ej rum i detta land, som fick
namnet »spanjorernas grav». Att under sådana
förhållanden förvärva och härifrån bortföra
potatis bör således ha ställt sig synnerligen
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
