Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Det spanska inbördeskriget. Krigshändelserna juli 1936-november 1938, av Olle Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANIENKRIGET
Denna tog sin början den 4 sept. mot Gijon,
som av huvudkrafterna anfölls från sydväst och
söder. Uppehållna mera av den oländiga
terrängen och oblid väderlek än av den asturiske
generalen Belarmino Tornas motåtgärder,
arbetade sig generalerna Arandas och Solchagas
kolonner framåt. Den 21 okt. föll Gijön. I
samband härmed bröts den republikanska
ringen kring Asturiens huvudstad, Oviedo, som
under Arandas ledning med seg uthållighet
uthärdat en 15 månaders belägring. Därmed var
hela den spanska atlantkusten i
nationalisternas besittning.
Den 12 dec. igångsatte general Rojo med
omkring 65 000 man ett anfall mot den
nationalistiska bågen vid Teruel. Denna offensiv gav
upphov till ytterst förbittrade och delvis under
stark köld utkämpade strider, vilka med vissa
uppehåll varade till omkring den 25 febr. 1938.
Dessa operationer, som kunna anses sönderfalla
i två slag och på nationalistisk sida under senare
skedet leddes av general Dåvila, slutade med
en betydande framgång för francosidan, vilken
blev inledningen till en stort anlagd offensiv.
Vid denna tidpunkt uppgivas
lantstridskraf-tema på vardera sidan ha uppgått till omkring
500 000 man, vari numera det internationella
inslaget var jämförelsevis obetydligt.
Den stora offensiven under Francos
personliga ledning började den 8 mars i år och pågår,
sett i det stora strategiska sammanhanget, ännu
i november åtta månader därefter.
Nationalisterna framryckte sålunda med omkring 20
divisioner, 800 artilleripjäser och 200 flygplan.
Offensiven gick fram på båda sidor om Ebro
för att spränga fronten Barcelona—Valencia i
två delar, vilka sedermera skulle upprullas från
flankerna. Bland Francos underbefälhavare
märktes särskilt generalerna Yague, Valino,
Monasterio, Berti (italienare), Aranda, Solchaga
och Moscardo. I anfallsstyrkan ingingo bl. a.
marockanerna, främlingslegionen och de
italienska divisionerna.
Krigsläget i november 1937.
Denna offensiv, som utgick från den
ungefärliga linjen Calamocha—Zaragoza—Huesca,
vann intill mitten av april oavbrutet terräng.
Vid denna tidpunkt hade de norr om Ebro
framryckande kolonnerna, vilka till en början
hållits något tillbaka, nått Ebros biflod Segre
på ömse sidor om Lérida. Omedelbart söder om
Ebro hade nationalisterna besatt Gandesa.
Längre söderut hade Arandas och Valinos
trupper vid Benicarlo, Vinaroz och Alcanar nått
havet och därmed delat det republikanska
Spanien i två från varandra skilda områden.
Med dessa framgångar kulminerade
offensiven tills vidare. Tack vare en betydande
tillförsel av främst fransk krigsmateriel lyckades
republikanerna än en gång i stort sett
stabilisera sina fronter. Arandas trupper erövrade
emellertid den 15 juni Castellön, och general
Varela igångsatte i början av juli en offensiv
från Teruel mot Valencia, medan general de
Llano mot slutet av denna månad vann
betydande framgångar i Estremadura. Vid denna
tidpunkt hejdades dock framryckningen mot
Valencia genom nödvändigheten för Franco att
insätta alla disponibla reserver vid nedre Ebro,
där republikanerna utfört djärva och
framgångsrika motanfall. Från den i katalanska
arméns besittning varande övergången Mora de
825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
