Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Statslotteri i Sverige från 1939. Det hittillsvarande penninglotteriet omlägges, av J. H. Göransson - Ny svensk-tysk transferuppgörelse, av Gunnar Hägglöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANSFERUPPGÖRELSE
Efter varje dragning skall bolaget till
statskontoret inbetala visst överskott. Härjämte
skall bolagets årsvinst, sedan avsättning skett
till reservfond, garantifond och utdelning till
aktieägarna, oavkortad ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande. De sålunda statsverket
tillkommande medlen skola användas på sätt Kungl.
Maj: t närmare föreskriver. Enligt nämnda
proposition skall en del av dessa medel
tillföras allmänna statsbudgeten och en del en
nyinrättad fond, benämnd lotterimedelsfonden,
från vilken Kungl. Maj:t, på föredragning av
chefen för handelsdepartementet, avses skola
utdela bidrag till allmännyttiga ändamål. Vid
en beräknad årsbehållning av något över 13
mill. kr. skulle enligt propositionen omkring
7,5 mill. kr. tillföras allmänna budgeten och
återstoden lotterimedelsfonden. J. H. Göransson.
NY SVENSK-TYSK
TRANSFERUPPGÖRELSE.
Den 28 okt. 1938 undertecknades i Stockholm
av representanter för svenska och tyska
regeringarna avtal, innebärande en nyreglering av
ränte- och amorteringstjänsten på svenska
finansiella fordringar i Tyskland.
Under perioden 1924—30 investerades såsom
bekant svenskt kapital till betydande belopp i
Tyskland. En del av dessa kapitalbelopp har
sedermera likviderats. Sålunda torde de
svenska s. k. stillhaltekrediterna numera vara i
huvudsak betalda. Den svenska andelen av den
ursprungligen till 125 mill. dollars uppgående
s. k. Lee-Higginsonkrediten lär vidare genom
successiva amorteringar ha undergått en
väsentlig minskning. Under de senaste åren torde
också försäljningar av tyska obligationer ha
ägt rum till icke obetydliga belopp. Den
övervägande delen av de svenska investeringarna
från perioden 1924—30 kvarstår emellertid allt-
jämt. Enligt tillgängliga uppgifter fördela sig
dessa fordringar på följande huvudgrupper (i
mill. kr.).
I. Riks lån ....................................................................540,6
Kreugerlånet ........................................................368,1
Younglånet ............................................................112,0
Daweslånet ............................................................43,1
1930 års österrikiska lån ................................8,8
1934 års österrikiska konversionslån .... 8,6
II. S. k. privatlån ...................... c:a 330,0
därav obligationer ............................................79,5
aktier ........................................................138,0
fastigheter ................................................33,9
inteckningar ............................................17,9
Det må framhållas, att av ovan angivna
belopp lyda omkring 54 % på dollars, omkring 27 %
på Rmk, omkring 15 % på svenska kronor och
återstoden på förbindelser i pund sterling,
francs m. m. I tabellen har dollarkursen
beräknats till 4,05.
Det bör vidare anmärkas, att det för
aktier angivna beloppet endast utgör ett
nominellt belopp, vars förhållande till aktiernas
»reella» värde torde vara svårt att bedöma.
De viktigaste aktieposterna utgöras av
intressen i de tyska kullager- och
tändsticks-industrierna.
Sedan de tyska restriktionerna beträffande
transfertjänsten på utländskt kapital i
Tyskland åren 1932—34 undergått ständiga
skärpningar, upptogo de olika fordringsägarstaterna
efter hand förhandlingar med tyska regeringen.
Vid de överläggningar, som under sommaren
1934 fördes mellan svenska och tyska
regeringarna, åsyftade man till en början en
reglering utan tillgripande av clearingförfarande.
Ett förslag till svensk-tysk
transferöverenskommelse av i huvudsak samma karaktär som
det brittisk-tyska transferavtalet den 1 juli
1934, ett förslag, som alltså icke var konstruerat
på clearingprincipen, förelades också de båda
regeringarna men vann icke tyska regeringens
godkännande. Under de fortsatta
förhandlingarna utarbetades i stället det förslag till clea-
830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
