Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Biologi och äggviteforskning. Nyare rön om livsprocessens kemi, av Arne Tiselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGGVITEFORSKNING
dast en viss konstellation av atomer och
atomgrupper, och att de därigenom kunna användas
för att påvisa förekomsten av bestämda
grupperingar. Successiv nedbrytning med olika enzym
av exakt känd specificitet synes vara en av de
mest lovande metoderna att utforska de olika
gruppernas fördelning inom äggvitemolekylen.
Jämsides med dessa nedbrytningsförsök har
man i stor utsträckning försökt studera
äggvitemolekylen med skonsammast möjliga metoder
för att bilda sig en uppfattning om dess
egenskaper i det nativa tillståndet. Säkerligen
spela molekylens fysikaliska egenskaper stor roll
vid de biologiska processerna, t. ex. dess
storlek, form och laddning. Studiet härav har varit
en av huvuduppgifterna på Fysikalisk-kemiska
institutionen i Uppsala, vars chef, professor
The Svedberg, genom sina bekanta
undersökningar lagt grunden till äggviteämnenas
utforskande i deras egenskap av molekyler.
Hit böra också räknas de synnerligen viktiga
röntgenkristallografiska undersökningar på
proteinkristaller, som utföras särskilt av W. T.
Astbury och J. D. Bernal i England.
Jag nämnde, att studiet av
äggviteämnenas byggnad, sett från vissa synpunkter, kan
te sig som en hopplöst svår uppgift. Om
problemet trots detta just nu studeras med en
sådan brinnande iver, beror det ej endast på
att uppgiften är så viktig. Kanske lika stor roll
spelar det faktum, att man börjar skymta vissa
regler, vissa allmänna lagar för
äggviteämnenas uppbyggnad, och dessa lagar synas kunna
vara av en relativt enkel natur. Det faktum, att
äggviteämnena trots sin komplicerade byggnad
kristallisera i högsymmetriska kristallsystem
och att kristallernas röntgendiagram visa
bestämda regelmässigheter, vidare de av
Svedberg upptäckta lagbundenheterna för
äggviteämnenas molekylvikter och de av Bergmann
funna periodiciteterna i aminosyreföljden peka
alla i denna riktning. Det är uppenbart, att de
första tecknen på enkla lagbundenheter inom
detta forskningsområde, som bjuder på en så
förvirrande mångfald, måste te sig särskilt
fascinerande och sporra till fortsatta
ansträngningar. Åtskilligt tyder även på att bindningar
av en helt ny typ, förut okänd av kemisterna,
förekomma i proteinerna och spela en
avgörande roll för deras uppbyggnad och därför
sannolikt även för deras biologiska funktioner.
Jag har sökt visa huru ett fördjupat studium
av vissa fundamentala livsyttringar leder oss
till problem, som endast kunna lösas med
kemiens och fysikens exakta metoder, med
experimentella och teoretiska resurser,
motsvarande de högst ställda krav. Huruvida detta är
den enda framkomliga vägen för ett på djupet
gående studium av livets natur eller huruvida
andra möjligheter finnas veta vi ej nu. Den
danske fysikern Niels Bohr, som på ett
avgörande sätt omgestaltat den teoretiska fysiken,
har vid ett tillfälle yttrat en förmodan om att
det skulle existera en principiell gräns för vår
förmåga att komma till klarhet om livets lagar.
Inom fysiken har man som bekant vid
beskrivning av atomära processer haft den svårigheten,
att det synes omöjligt att observera elementar
-processer utan att i viss mån taga del i det
observerade fenomenet och därför i någon mån
störa detsamma. Bohr menar nu, att något
liknande skulle kunna gälla för vårt förhållande
till det biologiska skeendet, att en gräns för vår
möjlighet till kunskap där skulle sättas av det
faktum, att vi själva äro levande varelser. Även
om klyftan mellan livsfenomen och den döda
materiens reaktioner för oss nu ter sig omöjlig
att bygga över, är det svårt att peka på någon
bestämd anledning varför en sådan gräns skulle
finnas eller angiva var denna skulle ligga.
Virusforskningens senaste framsteg och de
perspektiv, som därigenom öppnat sig, ge ett
exempel bland många andra på att vi ännu måste
anse oss stå långtifrån denna gräns, om den nu
existerar.
Arne Tiselius.
841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
