Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Biologi och äggviteforskning. Nyare rön om livsprocessens kemi, av Arne Tiselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGGVITEFORSKNING
na tävla med den levande cellen i fråga om
genomförande av komplicerade
organisk-kemi-ska reaktioner. Dessa ämnen motstodo länge
alla försök till renframställning, och deras natur
var höljd i dunkel, ja, vissa forskare tvivlade
t. o. m. på deras existens som substanser och
ansågo, att de snarare representerade ett
säreget slags tillstånd hos materien. De senaste
10—12 åren har man emellertid lyckats
framställa en del dylika ferment i som det synes
ren form, och dessa ha då i samtliga fall visat
sig vara kristalliserade äggviteämnen.
Amerikanerna J. B. Sumner och J. H. Northrop samt
vår landsman Hugo Theorell ha här gjort
viktiga insatser.
Ytterligare en mängd exempel kunna givas
på proteinernas centrala roll i livsprocessen. Jag
vill här endast omnämna ett par: moderna
teorier för muskelrörelsen gå ut på att förklara
denna såsom en snabb reversibel
strukturändring av det äggviteämne, som uppbygger
muskelfibrerna. Mycket tyder också på att
arvsanlagens bärare i kromosomerna, de s. k.
generna, äro äggviteämnen, som visa
egenskaper, vilka i åtskilliga hänseenden påminna
om virus.
Alla dessa resultat, av vilka de flesta nåtts på
allra senaste tiden, ha gjort frågan om
äggviteämnenas byggnad mera aktuell än
någonsin, en omständighet, som bl. a. även framgår
av det stora antal vetenskapliga
sammankomster, vilka de senaste åren ordnats i Amerika,
i England och i Tyskland för att diskutera detta
problem. Karakteristiskt är, att deltagarna i
dessa möten ej endast äro kemister — biologer
och medicinare äro lika intresserade, och även
fysiker och matematiker ha lämnat viktiga
bidrag. Jag nämner detta för att visa hur man
funnit det nödvändigt att angripa problemet
från flera olika utgångspunkter och med skilda
metoder men även för att framhålla hur
allmänt intresset är för dessa frågor. Problemet
hur äggviteämnena kunna utöva en sådan mång-
fald av livsviktiga funktioner och vilka särdrag
i deras struktur, som därvidlag spela in, kan
ju endast besvaras, om man har så fullständig
kunskap som möjligt om deras byggnad. Denna
uppgift förefaller åtminstone vid första
påseendet olösligt svår. Även den minsta
äggvitemolekyl innehåller flera tiotusental atomer av
kol, väte, syre och kväve och en virusmolekyl
säkert över millionen. Härtill kommer dessa
substansers utomordentliga instabilitet: en
uppvärmning till 80—90° C är i de flesta fall
tillräcklig för att totalt fördärva ett äggviteämnes
biologiskt viktiga egenskaper, utan att man
därför säkert kan påvisa någon ändring i dess
sammansättning. Strukturundersökningar
genom den organiska kemiens vanliga
nedbrytningsmetoder ha lett oss till en uppfattning om
vilka de i äggviteämnena ingående minsta
byggnadsstenarna äro; jag nämnde ovan Emil
Fischers klassiska arbeten över aminosyrorna i
detta sammanhang. Man vet, att aminosyrorna
genom s. k. peptidbindningar sammanfogas till
långa kedjor och att sådana polypep tidkedjor
ingå i äggvitemolekylen. Även den största
poly-peptid man lyckats bygga upp skiljer sig högst
väsentligt från äggvita, men vad som betingar
denna skillnad är ännu höljt i dunkel.
Nedbrytning enligt kemiens vanliga metoder ger
oss upplysningar om de elementära
byggnadsstenarna och hur dessa sammanfogas — för en
närmare kännedom om äggvitemolekylens
arkitektur fordras mindre våldsamma och mera
specifika metoder. De härför bäst lämpade
hjälpmedlen äro de äggvitespjälkande enzymerna. De
senaste årens arbeten, särskilt av Max
Berg-mann vid Rockefellerinstitutet i New York, ha
givit nya exempel på den utomordentligt stora
användbarheten av dessa av naturen själv
framställda verktyg. Genom att undersöka verkan
av olika renframställda enzymer på kända
ämnen, uppbyggda av aminosyror, har Bergmann
påvisat, att de ha en höggradig specificitet,
d. v. s. en utpräglad förmåga att angripa en-
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
