Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Bötesstraffet. Nya stadganden om dess verkställigehet, av Nils Regner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOKS
MÅNADSKRÖNIKA
Årgång 2
JANUARI 1939
Häfte 1
BÖTESSTRAFFET.
NYA STADGANDEN OM DESS
VERKSTÄLLIGHET.
Mot den utformning, som bötesstraffet erhöll
i 1864 års strafflag, började redan tidigt riktas
allvarliga anmärkningar, och missnöjet med de
rådande förhållandena tilltog i samma mån som
bötesstraffet kom till ökad användning. Tid
efter annan väcktes förslag om en reformering
såväl av sättet för böternas utmätande som av
bestämmelserna om förvandling av böter till
fängelse vid bristande betalning. Sedan ett
1902 framlagt reformförslag ej lett till någon
lagstiftning, hemställde riksdagen 1908 om ny
utredning av frågan. Det med anledning härav
igångsatta utredningsarbetet, som till en
början anförtroddes åt professor J. C. W. Thyrén,
kom att avse strafflagens allmänna del över
huvud. Såsom resultat av utredningen
publicerade Thyrén sitt arbete »Principerna för en
strafflagsreform» och därefter 1916 ett
»Förberedande utkast till strafflag, allmänna delen».
På grundval härav utarbetades av en
strafflagskommission »Förslag till strafflag, allmänna
delen», som jämte motiv framlades 1923. Sedan
man övergivit tanken att på en gång genomföra
en reform av hela den allmänna delen av
strafflagen, upptogs frågan om ändrad böteslagstiftning ånyo till särskild behandling. Reform-
arbetet inriktades först på själva bötesstraffet
och ledde till att under 1931 dagsbotssystemet
infördes. Därefter blev frågan om bötesförvandlingen föremål för utredning, och denna
resulterade i lagstiftning under 1937 rörande
verkställighet av bötesstraff.
Med 1931 års dagsbotslagstiftning avsågs att
avhjälpa det tidigare rådande och ofta påtalade
missförhållandet, att vid bötesbeloppets
bestämmande ej kunde tagas tillräcklig hänsyn till den
tilltalades ekonomiska förhållanden; antingen
den tilltalade var rik eller fattig, blev
bötesbeloppet, under i övrigt lika förhållanden,
ungefär av samma storlek, och straffet kom
därigenom att verka i hög grad ojämnt.
Dags-botslagstiftningen, som trädde i kraft den 1
jan. 1932, innebär, att bötesstraffen i regel
skola anpassas efter betalningsförmågan. Böter
skola ådömas i dagsböter, vilkas antal efter
brottets beskaffenhet bestämmes till minst en
och högst etthundratjugu. Varje dagsbot
fastställes i penningar, från och med en till och
med trehundra kronor, efter vad som finnes
skäligt med hänsyn till den dömdes inkomst,
förmögenhet, försörjningsskyldighet och
ekonomiska förhållanden i övrigt. Om brottet är
ringa, kan dagsbotens belopp jämkas.
Bötesstraffet blir, uttryckt i penningar, lika med
produkten av antalet dagsböter och beloppet
av varje dagsbot; minsta bötesstraff är dock
fem kronor. — Från dagsbotssystemet gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
