Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Bötesstraffet. Nya stadganden om dess verkställigehet, av Nils Regner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖTESSTRAFFET
vissa undantag. Viktigast av dessa är, att böter
för mindre förseelser — vad som kallats
ordningsförseelser i motsats till egentliga brott —
alltjämt ådömas omedelbart i penningar. Till
dessa ordningsförseelser hänföras bland annat
fylleri och förargelseväckande beteende.
Ytterligare undantag är gjort för sådana brott, för
vilka böterna skola beräknas efter värdet av
viss egendom eller på annat särskilt sätt, s. k.
normerade böter.
I samband med dagsbotslagstiftningen
infördes också stadganden om anstånd med böters
gäldande samt om avbetalning av böter, varom
bestämmelser förut ej funnits. I fråga om
indrivningen skedde eljest ej någon ändring av
den äldre rätten, som medgav användning av
utmätnings- och konkursförfarande.
Strafflagens stadganden om förvandling av
oguldna böter blevo i huvudsak oberörda av
1931 års lagstiftning. Enligt dessa stadganden
skulle, om böter ej erlades, den bötfällde i
stället undergå fängelse såsom
förvandlingsstraff för böterna; allenast i några enstaka
undantagsfall var sådan förvandling utesluten.
Tiden för förvandlingsstraffet var lägst tre
dagar och högst sextio dagar, och förvandlingen
skedde enligt en fast skala efter storleken av
bötesstraffet. Beslut om förvandling
meddelades i allmänhet av länsstyrelsen, sedan det
konstaterats, att tillgång saknades till böternas
gäldande.
Bötesförvandling enligt dessa regler ägde
rum i ganska stor utsträckning. Under
tioårsperioden 1925—34 avtjänades sålunda i
medeltal något över 10 000 förvandlingsstraff
varje år. Antalet förvandlingsfall har därefter
nedgått och uppgick sålunda under 1936 och
1937 till allenast omkring 6 700, resp. 4 800.
Förekomsten av förvandlingsstraff synes i viss
mån beroende av de ekonomiska
konjunkturerna. Under högkonjunkturen 1920 var
sålunda antalet blott omkring 3 800 mot 13 350
under 1932; antalet bötfällda personer var där-
emot ungefär lika under dessa två år, nämligen
omkring 105 000. Den under senare år inträdda
nedgången torde i viss mån också vara
beroende på 1931 års böteslagstiftning. En
verkställd undersökning har sålunda visat, att under
1933 förvandlingsprocenten för dagsböter var
ungefär hälften så stor som för böter
omedelbart i penningar. En mycket stor del av
förvandlingsstraffen förorsakas av
fylleriförseelser. Under de senare åren gällde sålunda
omkring 50 % av förvandlingsfallen böter för
fylleri och förargelseväckande beteende.
Villkorlig dom enligt 1918 års lag, som i vissa
fall kunde meddelas även i fråga om böter,
användes härutinnan i mycket ringa
omfattning. Under senare år voro de villkorliga
bötesstraffen blott 2 å 3 av 1 000 ådömda straff.
Den kritik, som riktats mot
förvandlingssystemet, har, liksom beträffande liknande
anordningar i andra länder, rört sig på två
huvudlinjer. Man har anmärkt, att om ett ordinärt
frihetsstraff användes såsom förvandlingsstraff
för böter, detta leder till att det avskräckande
momentet hos frihetsstraffet försvagas. Sålunda
minskas respekten för frihetsstraffet över
huvud, och gränslinjen mellan förseelser och
svårare brott kan lätt utplånas, då samma
straffart användes i båda fallen. I annan riktning
har vidare invänts, att det är principiellt
oriktigt att låta en person undergå frihetsstraff för
ett brott, som domstolen funnit böra sonas med
böter. Anledningen till frihetsstraffets
avtjänande blir då icke det begångna brottets
beskaffenhet utan den, att brottslingen — där han ej
av tredska underlåtit att betala böterna — på
grund av arbetslöshet eller dylikt ej kunnat
gälda dessa. Att straffet i dylika fall skärpes
till frihetsstraff är stötande för
rättsmedvetandet. Mot förvandlingsreglerna i vår strafflag
har också erinrats, att risken att få böterna
förvandlade icke innebar ett tillräckligt verksamt
tvångsmedel mot de bötfällda. Härtill kom
slutligen, att bötesfångarnas vårdande i fäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
