Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Estniskt landskap. Några drag ur Estlands geologi och växtvärld, av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTNISKT LANDSKAP
pel på vad geologerna kalla
en erosionsrest, d. v. s. ett
kvarstående parti av ett
större bortvittrat berglager.
Hela vägen österut följa
stup och strandlinjer. Vid
Joe-lehtme kastar sig en flod
utför glinten, bildande ett
vattenfall, som likt Niagara
långsamt vandrar bakåt genom
att de under
kalkstensbankarna liggande skifferlagren
starkare angripas av vattnet.
Vid Loksa, beläget på en av
de fyra halvöar, som skjuta
ut mitt på nordkusten, ligger
en synnerligen kraftigt
utbildad strandvall på 50 m höjd
ö. h., representerande högsta marina gränsen.
Nedanför densamma ligger ett av de många
tegelbruk, som utnyttja den varviga leran.
Den östra delen av nordkusten är av särskilt
intresse på grund av de här uppträdande
förekomsterna av brännoljeskiffer, en av Estlands
största naturrikedomar. Oljeskiffrarna, som
bilda lager i kalkstenen, sträcka sig här över
en areal på 2 400 km^, innehållande nära 4 000
mill. ton skiffer. Oljehalten är
anmärkningsvärt hög, 18—20 % mot 9—11 % i de skotska
oljeskiffrarna och 4—7 % i de tyska brunkolen.
Den råolja, som erhållas, renas till petroleum,
gasolin, smörjolja, asfalt m. m. Dessa
produkter höra till Estlands viktigaste exportvaror.
Bland de många företagen märkes även det
svenska Estländska oljeskiffer konsortiet.
Glintranden kan nu följas vidare österut till
Narva, där floden Narova skurit ut en
kanjon-artad dalgång i kalkstenslagren. Man kan här
uppleva sensationen att se den 700 mill. år
gamla kambriska lera, som underlagrar
kalkstenen och sticker fram under Ivangorods
mäktiga murar. Fästningen ligger liksom
Domberget i Tallinn på en erosionsrest, en sorts
Bild 2. Ett vattenfall över glintranden.
geologiska bildningar, som tyckas ha ett
alldeles särskilt strategiskt värde.
Norr om Narva utbreda sig milsvida
sand-avlagringar, genomskurna av gamla flodbäddar,
Narovas och Lugaflodens forna deltabildningar,
vilka nå ända fram till den nuvarande stranden
och skapa Narva Joesuus (Hungerburgs) för
tusentals svenskar välbekanta sandplager. Helt
nära stranden träda de båda floderna genom
en bifurkation i förbindelse med varandra.
Kanske ännu mera bekanta för svenska
resenärer äro de flera km långa standstränderna
vid Pärnu (Pernau). Trakten kring den
berömda badorten är ett utomordentligt flackt
lågland av postglacial sand, genomskuret av
flera vattendrag. Det utgjorde tidigare en
vidsträckt, grund havsbukt, av vilken den
nuvarande Pärnuviken är en rest. I denna bukt
svämmades sanden ut av de talrika floderna.
Den träder fram överallt i de branta
älvbrin-karna och uppvisar en mäktighet av 5—6 m.
Under densamma ligger en upp till 18 m mäktig,
tunnvarvig, glacial lera. Denna underlagras
i sin tur av glacifluvial sand eller morän.
Den sistnämnda mäter på vissa ställen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
