Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Protoplasmats permeabilitet. Dess betydelse för cellernas ämnesupptagning, av Runar Collander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERMEABILITET
antal objekt och med hänsyn till ett mycket
betydande antal kemiska föreningar. Dessvärre
fann han aldrig tid och tillfälle att framlägga
sina resultat i en utförlig framställning, vilken
skulle ha givit läsaren den önskliga inblicken i
det väldiga försöksmaterial, som hans
utredningar grunda sig på.
De celler, som Överton undersökte, voro av
mycket skiftande slag: såväl växt- som
djurriket var väl representerat. Det är tydligt, att
Överton blivit frapperad av den stora
överensstämmelse, som helt oHka cellarter förete
med hänsyn till sin permeabilitet.
Protoplas-terna hos så vitt skilda objekt som algen
Spi-rogyra å ena sidan och grodmusklerna å den
andra — för att bara nämna två på måfå valda
exempel — förhålla sig märkvärdigt lika
gentemot inträngande ämnen. Som huvudresultat
av sina undersökningar ansåg sig Överton
kunna fastställa, att den lätthet, med vilken ett
ämne förmår genomtränga de levande
proto-plasterna, beror på ämnets grad av lösUghet i
fetter eller fettartade ämnen, s. k. Ii po i der. Ju
större fördelningskoefficienten lipoid/vatten är
för ett ämne, med desto större lätthet sker dess
passage genom protoplasmat. Till förklaring
av detta alldeles oväntade resultat uppställde
Överton hypotesen, att plasmats selektivt
per-meabla gränsskikt äro impregnerade med
lipoi-der. Är detta fallet, förstår man, att ämnen,
som äro olösliga i lipoider, icke förmå
genomtränga cellens gränsskikt. I någon mån
lipoid-lösliga ämnen diffundera desto lättare genom
plasmahuden, ju större deras lipoidlöslighet är,
medan ämnen, vilka lösa sig lika lätt i lipoider
som i vatten, förmå nästan lika snabbt tränga
genom det hypotetiska lipoidskiktet som
genom ett vattenskikt av motsvarande tjocklek.
Övertons lipoidteori publicerades år 1899. Det
dröjde emellertid ej länge, innan den blev
föremål för kritik, samtidigt som man från olika
håll sökte skjuta fram nya synpunkter på
per-meationsprocessen. Bland de permeabilitetsteo-
rier, som konkurrera med lipoidteorien, är den
s. k. ultrafilterteorien, uppställd av
växtfysiologen professor W. Ruhland (f. 1878)
i Leipzig, den kanske mest uppmärksammade.
Enligt Ruhland verkar plasmahuden som ett
ultrafilter eller »molekylsåll»: den tillåter små
molekyler att med lätthét passera, medan större
molekyler röna ett desto starkare motstånd, ju
större deras diameter är.
Det förnämsta stödet för ultrafilterteorien
utgör en år 1925 av Ruhland och Hoffmann
publicerad undersökning rörande
permeabili-tetsegenskaperna hos svavelbakterien Beggiatoa
mirabilis. Resultaten harmonierade icke alls
med Övertons lipoidteori. Däremot visade det
sig, att de undersökta ämnenas
permeations-förmåga, på få undantag när, avtar med
stigande molekylarstorlek.
Genom att Övertons försöksresultat i
allmänhet icke i detalj blivit publicerade, var
Beggiatoa nära nog det första objekt,
beträffande vars permeabilitet kvantitativa uppgifter
för en större mängd ämnen förelågo i
litteraturen. Då de funna resultaten stodo i bestämd
motsats till Övertons teori, var situationen
ganska förvirrande, och det var klart, att nya
kvantitativa undersökningar rörande
permea-bilitetsegenskaperna hos andra objekt voro
alldeles nödvändiga, för att de uppställda
teoriernas bärvidd skulle kunna fastställas. I själva
verket har under de senaste tio, tolv åren ett
stort antal såväl växt- som djurceller rätt
noggrant studerats i detta avseende. Man har
sålunda nu helt andra förutsättningar att taga
ställning till de olika permeabilitetsteorierna
än för några år sedan.
Om man överblickar de vunna resultaten,
kan man utan tvekan fastslå, att flertalet
celler med avseende på sin genomtränglighet
förhåller sig i stort sett så, som Övertons
lipoidteori förutsätter: deras permeabilitet
gentemot olika ämnen varierar över huvud
parallellt med dessas lipoidlöslighet.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
