Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Sulfonamiderna. Ett betydelsefullt kemoterapeutiskt framsteg, av G. Liljestrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SU LFON AMIDER
SULFONAMIDERNA.
ETT BETYDELSEFULLT
KEMOTERA-PEUTISKT FRAMSTEG.
Kemoterapi innebär ordagrant behandlingen
av en sjukdom med kemiska medel. Uttrycket
har emellertid, sedan det först infördes av P.
Ehriich (1854—1915), Nobelpristagare 1908,
kommit att betyda behandlingen på dylikt sätt
av parasitära sjukdomar i syfte att förstöra
den specifika sjukdomsframkallande parasiten.
Utan större svårighet kan detta ske vid
åtskilliga masksjukdomar; vanskligare har det varit
att ernå tillfredsställande resultat vid sådana
infektioner, som framkallats av
mikroorganismer. Här visade Ehriich själv vägen. Det
utomordentliga framsteg, som hans upptäckt
av salvarsanets verkningar innebar, har i hög
grad sporrat till fortsatta ansträngningar. Med
den betydelsefulla roll, som olika slag av
infektionssjukdomar spela för människor och
djur, har behovet av kemoterapeutika varit
synnerligen framträdande. Svårigheterna att
finna medel, som utan att besitta alltför stor
allmän giftighet äga tillräckligt kraftig verkan
på den sjukdomsframkallande mikroben, äro
emellertid stora. De flesta av de ifrågavarande
ämnena äro föga eller alls icke effektiva på
parasiter direkt, t. ex. i provrörsförsök, utan
den levande värdorganismens egen medverkan
är nödvändig. Prövningen av de preparat, som
kemisterna framställt genom att på olika sätt
förändra molekylernas byggnad, måste därför
utföras på lämpliga försöksdjur, som infekteras
med parasiterna. För bedömande av resultaten
måste standardbetingelser skapas, djuren inom
en försöksserie måste följaktligen äga ungefär
lika stor motståndskraft, de böra leva under
identiska förhållanden, och den konstgjorda
infektionen skall vara praktiskt taget
densamma hos de olika individerna. Men även under
dylika betingelser erfordras ofta ett stort antal
försöksdjur för ernående av ett något så när
säkert resultat. Det är uppenbarligen ingen
tillfällighet, att de senaste decenniernas
kemo-terapeutiska forskning i betydande
utsträckning varit knuten till de stora
läkemedelsfabrikerna, som tack vare sina väldiga
ekonomiska resurser varit i stånd att finansiera dessa
dyrbara undersökningar.
Först i det fall, att man i djurförsök finner,
att det undersökta medlet otvetydigt påverkar
sjukdomsförloppet fördelaktigt i jämförelse
med obehandlade kontroller, lönar det sig att
pröva det på sjuka människor. Någon
säkerhet, att man då skall få gynnsam verkan,
föreligger givetvis icke; därtill äro förhållandena
alltför olika. Djurförsöken innebära dock, som
en omfattande erfarenhet utvisar, ett
utomordentligt värdefullt hjälpmedel vid sökandet
efter lämpliga medel för behandling av en rad
infektionssjukdomar. Sålunda har man på
denna väg under årtiondena omedelbart efter
Ehrlichs framträdande kommit fram till flera
medel av stort värde. Till dessa höra ett par
preparat mot jordens mest utbredda
infektionssjukdom, malarian, vid vars behandling
plasmokinet och atebrinet utgöra förnämliga
nyförvärv, det gäller också införandet av
organiska antimonpreparat framför allt mot den
svåra tropiska sjukdomen kåla-åzar, i vilken
dödligheten därigenom nedbragts till en
bråkdel av den tidigare, liksom ock germaninet mot
en del trypanosomsjukdomar, bland dem den
tropiska sömnsjukan. I samtliga de nämnda
fallen är det fråga om infektioner med
mikrober, tillhörande urdjurens eller protozoernas
stora grupp. De egentliga bakterierna har man
däremot icke trots mycket energiska
ansträngningar kunnat påverka på samma sätt. Här
har emellertid de senaste åren en ändring i
situationen inträtt, vilken icke blott betyder,
att ett mäktigt hjälpmedel mot vissa
infektionssjukdomar erhållits, utan också innebär, att
man kan våga hoppas på en fortsatt rask
utveckling av kemoterapien.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
