Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIO
planen, blev i själva verket ingen succé, om
den ock medförde betydande lättnader. Många
stationer, som förut icke haft utrymme nog till
sina närmaste etergrannar, finge det bättre
ställt, andra, som varit så gott som hemlösa,
fingo sig en plats i skalan anvisad. Av
svårigheter, som stodo kvar, har redan en nämnts,
nämligen stationernas egen oförmåga att strikt
hålla sig till utstakad frekvens. Härtill kom,
att mätapparatur ännu saknades för att exakt
fastställa stationernas arbetsvåglängder. De
flesta stationer voro sålunda redan av tekniska
skäl ur stånd att följa våglängdsplanens
direktiv. Vid sidan av dessa stationer funnos
andra, som föredrogo att förbli eterpirater
hellre än att foga sig i ett schema, som icke
skänkte dem den plats de påräknat och de
ansågo sig berättigade till.
Under de följande åren utvecklade unionen
ett intensivt arbete. Det ena initiativet följde
det andra för att främja rundradions
utveckling, varförutan det är svårt att nu föreställa
sig, hur utvecklingen skulle ha gått. För
samtliga mer betydande stationer konstruerades och
tillverkades speciella vågmätare, tack vare
vilka frekvensen kunde bestämmas med en
tidigare i praktiken icke uppnådd
noggrannhetsgrad, cirka 300 perioder/sek. Vidare
startades i Bryssel kontinuerliga mätningar av
där hörbara rundradiostationer inom den
europeiska regionen, vilka mätprotokoll
må-natligen distribuerades till alla länder. Direkt
ingrep unionen och förmedlade
överenskommelser med länder, som därav berördes,
rörande omplaceringar och modifikationer i
våglängdsskalan. En ny plan såg till och med
dagens ljus, den s. k. Brysselplanen. Slutligen
diskuterades och klarlades
våglängdsfördelningens allmänna principer ur tekniska,
teoretiska och praktiska synpunkter.
Två milstolpar kunna under dessa
rundradions kampår noteras: den första var
världskonferensen i Washington hösten 1927, den
andra den exiropeiska radiokonferensen i Prag
1929.
Radion tjänar som bekant icke endast
rundradioändamål utan har även andra, lika
viktiga för att ej säga än viktigare uppgifter
inom nationell och mellanfolklig samfärdsel.
Till sådana höra fartygstrafiken med dess
säkerhetstjänst och nödsignaler, flygtrafiken,
vilken likaledes är uteslutande hänvisad till
radion för etablerande av förbindelse med
marken, radiopejling och radiofyrar,
kommersiell och militär kommunikation m. m. I
Washington, där den första internationella
radiokonferensen hölls efter den i London 1912,
gällde det för rundradion först och främst att
vinna existensrätt och hävda sitt
likaberättigande med andra tjänster, att med andra ord
i paritet med dessa få sig officiella
våglängdsband tillerkända. Så blev givetvis fallet i och
med att den tilldelades dels området 200—545
m, dels speciellt för den europeiska rundradion
ett band över 1 000 m (1340—1875 m).
Som en fortsättning av
Washingtonkonferensen och en följd av dess beslut avhölls i Prag
1929 den regionala europeiska konferens, vars
huvuduppgift var att mellan länderna
individuellt fördela våglängderna inom de
tillgängliga banden. Innan redogörelsen ingår på
Pragkonferensens resultat, skola helt kort
behandlas vissa tekniska frågor, nödvändiga för
att rätt förstå våglängdsfördelningens innebörd.
I det föregående ha uttrycken våglängd och
frekvens använts såsom i viss mening
synonyma begrepp. En viss våglängd svarar mot
en viss frekvens, liksom omvänt: 200 m
våglängd exempelvis är liktydigt med en frekvens
av 1500 000 perioder/sek. (p/s), 500 m
motsvarar 600 000 p/s eller, som man enklare
uttrycker det, 1 500 kilocykler/sek. (kc/s), resp.
600 kc/s (jfr bild 1). Dessa tal för
frekvensen erhållas genom division av radiovågornas
fortplantningshastighet (= 300 000 km/s) med
våglängdstalet. Våglängd är det äldre uttrycks-
4—NFM39:2
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
