Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIO
sättet, frekvens det nyare och numera det
vanligaste, då det är bekvämare att hantera i
samband med matematiska operationer.
^00 kc/.
Bild 1. Grafisk framställning av förhållandet mellan
våglängd och frekvens. Av skalan framgår, att
våglängdsavståndet 200—300 m motsvarar 500 kc/s, under
det att avståndet 500—600 m endast utgör 100 kc/s.
Det har vidare anförts, att om två
rundradiostationer komma för nära intill varandra
i våglängd, interferensstörningar uppstå mellan
deras bärvågor. Om två stationer skulle
sända med frekvenserna 600 och 602 kc/s,
kommer i en mottagare inom deras räckvidd
att höras en visselton, vars höjd bestämmes av
skillnaden mellan frekvenserna i fråga, i det
anförda fallet en 2 000-periodig ton.
Rundradions uppgift är nu att förmedla överföring av
tal och musik inom den hörbara delen av
tonskalan, vilken approximativt ligger mellan 30
och 10 000 p/s. Vanligt tal ligger med
grundfrekvenser under 1000 perioder, musik inom
hela hörfrekvensområdet. Då man talar om att
en rundradiostation sänder på en viss
våglängd, innebär detta, att stationen nyttjar ej
blott en mot våglängden exakt svarande
frekvens, bärfrekvensen, utan även ett på
ömse sidor härom liggande frekvensband, till
storleken lika med det överförda talets eller
musikens tonbredd. Våglängdsfördelningen
utgör i själva verket sålunda i enlighet med bild
m 514 e S06.a 301.5
2 en uppdelning i ett antal Uka breda
frekvensband (däremot ej lika breda i våglängd i m
räknat), som vart och ett disponeras av sin
station. Avståndet mellan stationernas bärvågor
bör tydligen väljas så stort, att den av dem
alstrade interferensen ligger på en frekvens
över hörbarhetsområdet eller eljest så högt, att
interferensstörningar icke alstras i mottagaren.
Ur enklaste aspekt kan fördelningsproblemet
aritmetiskt framställas på följande sätt. Det
vid Washingtonkonferensen beviljade
våglängdsbandet 200—545 m (1500—550 kc/s)
motsvarar ett frekvensområde av 950 kc/s
samt det övre området 1 340—1 875 m 64 kc/s.
Med tillämpning av det på den första
Genéve-konferensen uttalade önskemålet om 10 kc/s
bandbredd för varje individuell sändare
betyder det, att det undre bandet erbjuder plats
för inalles 95 stationer. Vid tidpunkten för
Pragkonferensen existerade i verkligheten i
Europa betydligt över 200 stationer — enbart
i Sverige 31 —, vilket belyser de
svårigheter, som mötte vid den förestående
regleringen. De anförda siffrorna ge utan detaljerad
exemplifiering förklaringen till uppkomsten av
det ofta brukade uttrycket »trängseln i etern».
Bland de fördelningsprinciper, som vid
rundradiounionens förberedande konferenser
tillmättes största betydelse, skola några anföras.
En rundradiostation, som arbetar på en viss
våglängd, ger i första hand hörbarhet inom ett
begränsat lokalt område, den s. k. inre
hörbar-298.8 202.3 201.1 m
y//.
583
S9Z
99S
100^
/43Z
Bild 2. Grafisk framställning av våglängdsfördelningen, innebärande en frekvensbredd av 9 kc/s för varje
station. I våglängdsskalan motsvarar denna frekvensbredd vid 500 m 7,8 m, vid 300 m 2,7 m samt vid 200
m blott 1,2 m.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
