Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIO
hetszonen. Härav följer, att ett land med en
större areal är i behov av flera våglängder för
att täcka landet i sin helhet än ett annat med
mindre ytinnehåll. Antalet disponibla
våglängder för varje land borde sålunda vara
proportionellt mot landets areal. Vid en
genomräkning härav finner man emellertid, att en sådan
delningsgrund i praktiken icke blir hållbar eller
ger problemet en allmänt tillfredsställande
lösning.
Man kan även lägga befolkningsmängden i
ett land, resp. befolkningstätheten, till grund
för fördelningen. Då det med hänsyn till
störningarnas styrka för god mottagning erfordras
en större fältstyrka inom ett tättbebyggt
område än inom ett glesare bebyggt, kunna
länder med stor befolkningstäthet göra
anspråk på flera våglängder än glesare
befolkade länder. Men ej heller befolkningstätheten
är i och för sig användbar som delningsgrund.
Båda tillsammans bilda däremot de
fundamentala principer, på vilka de övriga ha större eller
mindre modifierande inflytande.
Av dessa övriga synpunkter är
förekommande flerspråkighet i ett land av en betydelse,
som ej kan förbigås. Vidare utgör ländernas
olika topografi en faktor av ej oväsentUg
betydelse, till vilken hänsyn borde tagas men som
i de flesta fall är synnerligen svår att
omvärdera: i ett land med bergig och skogig terräng
såsom Norge eller Schweiz är det långt
vanskligare att skapa goda lyssningsmöjligheter än
i ett låglänt, flackt och skoglöst land,
exempelvis Holland eller Danmark. Ytterligare
synpunkter kunde andragas, vilka dock föga
inverka på frågans bedömande i stort.
Antalet våglängder för varje land utgör
endast en sida av problemet. Därnäst följer den
fullt ut lika viktiga frågan om den inbördes
förläggningen av stationerna inom bandet.
Här-utinnan ansågs prioritetsprincipen tillämplig i
den utsträckning förhållandena det tilläto. Det
var ju rimligt och berättigat, att en station,
som i åratal begagnat en och samma våglängd,
även i fortsättningen finge behålla den samt
att nytillkomna eller projekterade stationer
finge nöja sig med mindre gynnade platser i
våglängdsskalan. Ur placeringssynpunkt gör
sig vidare stationseffekten gällande: en
starkare sändare har en större internationell
räckvidd och kunde, åtminstone förr, åsamka
grann-stationerna svårare störningar än en
anläggning av mindre effekt. Likaledes bli det
geografiska avståndet mellan två i frekvens
närliggande stationer och tidsskillnaden på grund
av belägenheten i öst—västlig riktning
faktorer, som med fördel kunna utnyttjas vid den
individuella stationsplaceringen.
De nämnda fördelningssynpunkterna
under-gingo en grundlig genomarbetning i fråga om
sin tillämplighet, innan det för
Pragkonferensen avsedda, definitiva våglängdsförslaget
överlämnades. Detta var då icke enbart en produkt
av teoretiska deduktioner, utan full hänsyn
hade tagits till olika staters faktiskt
föreliggande behov — rundradions utveckling hade
ju ingalunda skett likformigt i olika länder.
Såsom tidigare nämnts, var antalet
existerande stationer mer än dubbelt så stort som
antalet tillgängliga våglängder. För att
överkomma detta indelades våglängderna i två
grupper, dels exklusiva med ensamnyttj anderätt
för viss station, dels gemensamma, vilka finge
användas av flera stationer med begränsad
effekt och företrädesvis lokal räckvidd.
Vidare företogs en genomgående reducering av
frekvensdifferensen mellan två närliggande
stationer från förutvarande 10 till 9 kc/s över
nära nog hela våglängdsskalan, varigenom
antalet kanaler ökades med 10 %. Med vissa
modifikationer i övrigt blev unionens förslag
konferensens beslut.
För Sveriges vidkommande erhölls rätt till
fem exklusiva våglängder inom området 200—■
545 m samt en över 1 000 m, vilket fullt ut
motsvarade de svenska kraven. Beträffande de
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
