Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIO
kontinuerligt fortgående mätningarna av
våglängderna eller frekvensstabiliteten bos skilda
stationer. I motsats till förhållandena för blott
några få år tillbaka har den tekniska
utvecklingen medfört, att de flesta sändarstationer
numera kunna arbeta med en frekvenskonstans,
som ligger inom förvånansvärt snäva gränser.
Detta har möjliggjorts tack vare användning
av s. k. kvartskristaller som styroscillatorer för
bärvågen. Ur senaste protokoll över mätningar
från unionens kontrollstation i Bryssel har i
utdrag hämtats nedanstående tabell, vilken
anger största avvikelse i frekvens per månad hos
cirka 150 europeiska rundradiostationer. Till
jämförelse ha siffror medtagits för
förhållandena från år 1933, då Luzemkonventionen
av-slöts, samt följande år.
Största
frekvensavvikelse i p/s 1 Antal stationer
aug. 1933 aug. 1934 aug. ■ 1935 aug. 1936 aug. 1937 sept. 1938
0—1 0 3 7 20 21 38 i
1—2 0 3 10 17 16 25
2—5 1 9 23 26 46 36
5-10 3 8 17 16 21 23
10-25 2 12 23 26 20 16
25-50 3 7 13 1 9 14 15
Summa 0—10 4 23 57 79 104 122
» 0—50 9 42 93 114 138 153
I ord uttryckt innebär tabellen, att 122
stationer numera äro i stånd att vidmakthålla en
stabilitet i bärvågsfrekvens av mindre än 10
perioder per sekund, per månad räknat, samt
att av dessa 38 uppvisa en avvikelse,
understigande en period per sekund. Vid
sändningsfrekvenser av en million perioder per sekund
(300 m våglängd) motsvarar detta en stabilitet
av en tusendels procent eller 1 :100 000. Av
tabellen framgår vidare vid jämförelse med
föregående år vilka enorma framsteg, som
gjorts på detta område.
Mot bakgrunden av dessa siffror bibringas
man i första ögonbHcket den uppfattningen, att
läget av i dag borde vara gott. Och ändock —
ehuru situationen närmast kan karakteriseras
såsom tolerabel — är den långtifrån den bästa
eller vad den borde vara. Detta belyses
enklast genom en blick på våra egna förhållanden,
som just nu te sig på följande sätt: Luleå
störes av rysk station, förmodligen liggande
utanför den europeiska regionen och alltså ej
inkluderad i Luzernplanen, ävensom av
inter-f er ens från den tjeckiska station, med vilken
våglängd delas. Östersund är tidvis störd av
en rysk sändare. Sundsvall har interferens
med Aten, som inträtt som tredje station på
Sundsvalls delade våglängd, Göteborg av Alger
på gemensam våg, Falun är starkt störd av
Zagreb på delad våglängd, Hörby företer svag
interferens från annan bärvåg, för att blott
nämna våglängdsplanens stationer. De privata
relästationerna arbeta under likartade
förhållanden.
På den i Kairo våren 1938 avhållna
världskonferensen beslöts att till revision upptaga
Luzemkonventionen och det europeiska
våglängdsproblemet. Samtidigt utsträcktes
rundradiobandet från 200 m nedåt till 192 m (1 560
kc/s) samt under vissa villkor det övre bandet
uppåt från 1875 till 2 000 m (160—150 kc/s).
Internationella radiounionen är som bäst
sysselsatt med att utarbeta preliminärerna för
nästkommande regionala europeiska konferens,
som skall hållas i början av detta år i Schweiz
vid tidpunkt och på plats, som ännu icke
definitivt fastställts. Situationen är numera den,
att trängseln i etern är lika stor som någonsin
tidigare: rundradions våglängdsband äro i stort
sett oförändrade, under det att antalet
stationer fortfarit att ökas, så att det nu uppgår till
över 400 inom den europeiska regionen med
närmast angränsande områden.
Min redogörelse har i det föregående
behandlat huvuddragen av rundradions våg-
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
