Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIO
längdsproblem, så som de under utvecklingens
gång uppkommit och ändrat karaktär.
Framställningen skulle dock icke vara fullständig,
om den icke berörde även ett annat, nu
lika aktuellt spörsmål, nämligen
kortvågsrundradion.
Rundradion har från begynnelsen varit av
rent nationell art och syftat till att för det egna
landets inbyggare skapa tillgång till de
inhemska programmen. Med successivt ökad
effekt hos sändaranläggningarna och ej minst
tack vare de förbättrade mottagare marknaden
år för år erbjudit har rundradion automatiskt
blivit ett kommunikationsmedel av mer
internationellt slag än något annat. Till detta
sakernas tillstånd har kortvågsrimdradion
kommit att bidraga i en utsträckning, som ej
kunnat förutses.
Med kortvåg förstås våglängder under 100 m
och ned till 10 m. Under det att de vanliga
våglängderna över 200 m ge god hörbarhet
på närdistans eller nattetid i bästa fall på
avstånd upp till tusentalet km, har
kortvågens strålning räckvidder över avstånd,
som omfatta hela jordklotet. Dessa korta vågor
började tagas i bruk för rundradio i slutet av
förra decenniet. I första hand skedde det för
att skapa förbindelselänkar mellan ett
moderland och dess kolonier eller i utlandet bosatta
undersåtar men även för att utanför det egna
landet sprida kännedom om dess språk,
kulturella förhållanden etc. De första länder, som
låtit anlägga rundradiostationer på kortvåg,
voro fördenskull koloniägande stater och
stormakterna, såsom England, Tyskland och
Holland.
Redan Madridkonferensen 1932 fann sig
föranlåten att verkställa en reglering av olika
tjänster på kortvågsområdet för kommersiell
telegrafering, rundradio, amatörbruk etc.
Härvid anvisades för rundradion följande
våglängdsband med exklusiv nyttjanderätt:
50,00—48,78 m ( 6 000— 6 150 kc/s
31,58—31,25 » ( 9 500— 9 600 ;
25,64—25,21 » (11 700—11900 :
19,87—19,54 » (15 100—15 350 ;
16,90—16,85 » (17 750—17 800 :
13,99—13,92 » (21450—21 550 :
11,72—11,28 » (25 600—28 600 :
Dessa band representera en sammanlagd
bredd av 850 kc/s över 12 m, vilken våglängd
tills vidare kan sättas som den gräns nedåt man
praktiskt kan utnyttja.
Det dröjde icke länge, innan de 85
våglängder, räknat med 10 kc/s som inbördes
frekvensdifferens, vilka tilldelats kortvågsrundradion,
voro förbrukade. Anläggningar växte upp i
alla länder, och kortvågsrundradion svällde ut
över bandgränserna in på närliggande band.
Härav följde interferenser mellan stationerna
på samma sätt och i samma utsträckning som
under rundradions tidigare år. Ä andra sidan
är att anteckna, att den kommersiella radion
föga brytt sig om att kontrollera eller justera
sina våglängder, varför det varit och allt
fortfarande delvis är lika vanligt att finna telegrafi
på rundradiobanden som rundradio på de för
annan trafik avsedda våglängderna.
Kairokonferensen 1938 tog i enlighet med
framställning från bl. a. rundradiounionen
kortvågsrundradions svårigheter och problem
under förnyad prövning. Resultatet blev en
ansenlig utökning av dess frekvensband, ej
mindre än sammanlagt 500 kc/s, fördelade på
olika områden, vilket ger plats för ytterligare
50 stationer över 12 m. Ett helt nytt band
skapades meUan 41,67—41,10 m (7 200—7 300
kc/s), varjämte följande frekvenskanaler
utvidgades i enlighet med nedanstående
förteckning:
50,00—48,39 m ( 6 000— 6 200 kc/s)
31,58—30,93 » ( 9 500— 9 700 » )
16,90—16,81 » (17 750—17 850 » )
13,99—13,79 » (21 450—21 750 » )
Det kan synas, som om denna utvidgning av
kortvågsrundradions frekvensområden borde
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
