Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rustkammaren från Valsgärde. Hur en svensk 600-talskrigare såg ut, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ALSGÄRDE
antyder. För övrigt är den långtifrån
fullständig. Till de omtalade vapnen kunna vi lägga
åtskilliga föremål av andra slag, såsom fyra
höga bägare och en skål av glas, tre
metall-beslagna dryckeshorn, rester av en fint skuren
träpokal, många uppsättningar spelbrickor och
tärningar, tre kittlar av järn, en av brons, fyra
kittelkedjor, fyra köttgafflar, två stekspett, en
järnskopa, två eldbockar samt några
meterlånga smedtänger, flera arbetsyxor, saxar och
andra enklare redskap för kök och hushåll.
Ytterligare må nämnas delar av en stor,
orne-rad spånask och diverse enklare träkärl, stora
flak av »tältduk», bildad av sammansydda
näverstycken, och åtskilliga textilrester från
både kläder och sängutredning.
Med en så mångsidig utrustning kan man i
fantasien rätt väl föreställa sig hur en svensk
600-talskrigare såg ut, ja, även göra sig en
rätt detaljrik bild av bohaget i dåtidens hallar
och kök.
Alltsammans härrör från en plats, en
ås-kulle i hjärtat av Uppland, vid Valsgärde gård,
fågelvägen 3 km norr om Uppsala högar. Den
ifrågavarande gruskullen är en gravbacke, som
genom många sekler tjänat som viloplats för
medlemmar av en uppländsk storbondesläkt.
Man ser där, utom talrika smärre högar, ett
stort antal gravar av mer säregen form. Medan
småhögarna endast ge sparsamma bålrester, äro
de sistnämnda gravarna desto rikare på
innehåll: de tillhöra män, som j ordats i båtar och
försetts med rik utrustning, vilken förskonats
från eldens förstörande krafter. Åtta dylika
båtgravar äro nu undersökta, men ännu
vmge-fär lika många vänta på spadens och
gräv-knivens värv. Av de åtta befunnos fyra tillhöra
vikingatiden, d. v. s. 800—1000-talen, fyra andra
åter voro från 600- och 700-talen. Det är endast
de fyra sistnämnda gravarnas innehåll, som
ovan uppräknats. Vikingatidsgravarnas var
likartat, men sparsammare och torftigare och
lämnas här åsido.
Att närmare datera envar av de fyra rika
Valsgärdegravarna är naturligtvis icke möjligt.
Endast det kan sägas, att den yngsta av
dem är ungefärligen från mitten av
700-talet, en av de andra från tiden omkring
700. De två återstående synas vara från
600-talet. Men bestämmandet av
gravläggningstiderna är i och för sig av mindre vikt.
Ty det visar sig pä mångahanda sätt, att vad
som lagts ned vid de döda hövdingarnas sida
endast i ringa mån var nygjorda föremål.
Mestadels har man tagit gamla, kanske redan
i stort sett förslitna eller i varje fall ej längre
fullt moderna saker. Man har t. ex. lyft ned
från kämpahallens väggar gamla sköldar, som
länge prytt sina platser men näppeligen mer
kunde föras i strid. Vi veta genom
Beowulfs-kvädet, att forntidens festhallar voro smyckade
på detta vis med gamla ärvda vapen, sköldar,
svärd, hjälmar o. s. v. Tillsammans kunna dessa
väggprydnader sägas ha bildat ättens
rustkam-mare, och det var den rustkammaren, som efter
hand skattades, när det gällde att förse de döda
huvudmännen med en så praktfull och rik
gravutstyrsel, som ättens fäderneärvda sed nu
en gång fordrade. Sålunda är det all anledning
förmoda, att många av de föremål, som ur fyra
skilda gravar tagits upp och samlats i en och
samma museisal, endast återförts i lika intim
gemenskap, som de en gång, före
gravläggningen, bildat i en för länge sedan nedriven
storbondegård.
Valsgärdefynden äro för övrigt ej
fullständigt enastående. Från en 2,6 mil nordligare
gravbacke, vid Vendels kyrka, förvarar Statens
Historiska Museum ett stort antal likvärdiga,
ja, delvis än förnämligare, ehuru i allmänhet
nu ofullständigare motsvarigheter. Utanför
Uppland känna vi däremot endast enstaka
svenska båtgravfynd från samma tid.
Låt oss närmare betrakta hur en dåtida
Valsgärdebonde tog sig ut i sin rustning. Vi
börja med de talrikast företrädda vapnen.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
