Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rustkammaren från Valsgärde. Hur en svensk 600-talskrigare såg ut, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ALSGÄRDE
Sköldarna, som nu finnas i 11 exemplar från
Valsgärde, företrädas på bild 6 av ett typiskt
exemplar. Skivorna äro av trä men beklädda
med skinn på ömse sidor. Träet är mycket
tunt, i allmänhet omkring 6—8 mm, men
vidden avsevärd, i några fall ända till l,i m. Denna
förvånande storlek och vekhet bero antagligen
på att sköldarna framför allt varit avsedda att
tjäna till skydd — som paraplyer, vore man
frestad säga — mot pilskuren, som
motståndarna sände i väg, innan närstriden började.
Det är troligen mest för att stoppa pilarna, som
de tunna, bronsbeslagna järnribborna nitats på.
Dessa ribbors antal växlar starkt. På en sköld
saknas de helt, eljest förekomma de i
varierande antal: fyra, åtta, tio, tolv, fjorton eller
t. o. m. femtioåtta, alltid parallellt ställda kring
mittbucklan, som skyddar det från andra sidan
åtkomliga handgreppet. Säregen är en sköld,
som endast har två långa, rikare utformade
ribbor och dessutom två stora, präktigt
tecknade rovfåglar som enda utsmyckning kring
bucklan. — På den berömda Rökstenen i
öster-götland finnes en strof, som om en Tjodrek den
stormodige säger, att han
sitter nu väpnad på egen gote (stridshingst)
axlande skölden, märingars ädling.
Att en speciell anordning vidtagits på
sköldens baksida för att tillåta ägaren att bekvämt
hänga skölden i rem över axeln var sålunda
sedan länge htterärt b’,6tyrkt, men hur den tog
sig ut har först nu kunnat iakttagas på en av
Vals gärdesköldarna.
Svärden buros i över axeln kastade gehäng,
som emellanåt voro metallbeslagna. De ha
präktiga fästen av rikt ornerad, helt förgylld
eller delvis förgylld, delvis försilvrad brons
kring kavlen, som vanligen varit av trä. Flera
av fästena ha beläggningar av röda granater, ett
av dem även guldfiligransinläggningar.
Klingor-na, som tyvärr lidit starkt av rost, äro stuckna
i skidor av träskenor med skinnöverdrag och
Bild 11. En av Valsgärdesköldarna under
framgräv-ningen.
mer eller mindre rika metallbeslag i ändarna
och längs sidorna. Träet har varit sirat med
fint skurna ornament, bland vilka också, på ett
här avbildat parti, synes bilden av en man.
Han tyckes vara fängslad med rep kring hals,
midja och smalben, bär kort livrock och hög,
spetsig mössa.
Eljest ha vi flera avbildningar av dels gående,
dels ridande, fullväpnade krigare av samma
slag, som förut voro kända från pressbleck på
två Vendelhjälmar och dessutom från några på
Öland funna formar för framställandet av
dylika bleck. Även i Valsgärde äro bronsbleck
av denna art placerade pä två hjälmar. Tyvärr
har icke heller Valsgärde givit oss någon hjälm,
som krönts av en svinbild, såsom
Beowulfs-kvädets ovan citerade parti omtalar. Men vi
ha åtminstone pressbleckbilder av sådana
hjälmar. Valsgärdehjälmarna äro som nämnt fyra
till antalet. Vackrast och rikast utsmyckad är
den av dessa, som tyvärr ej ännu kan avbildas,
enär den ej hunnit bli fullständigt hopsatt. Den
har lidit ovanligt hårt av läget i graven. Dess
ögonbrynsbågar och hjässkammens främre av-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
