- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
175

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Frankrikes permanenta finanskris. Vägen ur krisen måste gå över ökad produktion, av G. Westin Silverstolpe - Gustaf Fredrici och Martin de Ron. Wienklassicism i svensk tonkonst, av Sven E. Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRICI – DE RON

annat innebar, att den tidigare genomförda
av-kortningen av arbetstiden måste upphävas eller
åtminstone väsentligt modifieras. De föreslagna
skatteförhöjningarna inriktades företrädesvis på
de breda samhällsskiktens inkomster.
Kapitalet och kapitalinkomsten behandlades så
skonsamt som möjligt, givetvis i förhoppning att det
myckna flyktkapitalet skulle kunna lockas
tillbaka till Frankrike.

Programmets grundtanke, att räddningen
måste sökas i en stegring av den djupt sjunkna
produktionen, var inte ny men förvisso
fullkomligt riktig. Aldrig så skickliga
skattetekniska och förvaltningstekniska reformer måste
vara otillräckliga, så länge landet är ur stånd
att något så när fullständigt utnyttja
produktionsapparaten. Det gäller helt visst att det ena
göra och det andra inte låta. Det råder inte
något tvivel om att det franska skattesystemet
i väsentliga delar måste omformas och
moderniseras, om det skall kunna uppnå den styrka
och elasticitet, varförutan det är svårt att
anpassa statens affärer efter de ständigt växlande
situationernas krav. Det kan inte heller
betvivlas, att fortsatta strävanden i syfte att skapa
bättre balans och ökad effektivitet i den
offentliga förvaltningen äro av behovet påkallade.
Men först som sist hänger det på att
näringslivet i sin helhet kan återvinna vad det
under 1930-talets fruktansvärda depression
förlorat av effektivitet. Om så inte sker inom en
rimlig framtid, kommer inte bara det
statsfinansiella läget utan landets ekonomiska och
politiska ställning över huvud taget att nära
nog till oigenkännlighet förändras.

Tills vidare måste det emellertid vara lovligt
att tro, att den sist antydda möjligheten inte
kommer att bli verklighet. 1930-talets
permanenta ekonomiska, monetära och finansiella
kris är inte den svåraste krisen i Frankrikes
historia. Landet har gått igenom än svårare
sådana och rest sig igen.

G. Westin Silverstolpe.

GUSTAF FREDRICI OCH
MARTIN DE RON.

WIENKLASSICISM I SVENSK
TONKONST.

Om den svenska musikens historia vore
kongruent med dess tonsättares, skulle den i
rätt avsevärd grad uppvisa en annan karaktär,
än vad den i själva verket gör. Dessvärre har
emellertid en rad svenska tonkonstnärers
produktion kommit att införlivas med främmande
länders musikhistoria eller blivit fullkomligt
obeaktad av samtiden och eftervärlden, medan
å andra sidan den svenska musikkulturen i
hög grad har skapats av i landet under längre
eller kortare tid verksamma utlänningar. Av
dessa senare lämnade några åter landet efter
att ha satt större eller mindre spår i den
svenska musikutvecklingen (Albrici, Uttini,
Naumann, Vogler, Du Puy, Foroni, Smetana
o. a.), andra acklimatiserades och kommo
därigenom att starkare ingripa i vår musikkultur
(Verdier, Johnsen, Kraus, Haeffner, Crusell
m. fl.). I några fall bildades t. o. m. fullständiga
tonsättardynastier (framför allt Diiben och
Berwald), ur vilka flera av vår musikhistorias
största gestalter framgingo. I förbigående må
emellertid här framhållas, att Sverige på intet
sätt utgör något undantag i detta avseende.
Flera av de ■ mästare, som under 1500-talet
satte sin prägel på tysk och italiensk musik,
voro ju som bekant nederländare (Isaak, Lasso,
Willaert), Wienoperans stora mästare före och
jämsides med Gluck och Mozart voro italienare
(Cesti, Draghi, Porpora, Salieri), Händel kom
att starkare ingripa i sin samtids engelska
musikkultur än i den tyska, ja, själve Beethoven
var ju av en två generationer tidigare
invandrad holländsk släkt.

Svenska musiker, som ha satt märken i
utländsk och företrädesvis tysk musikhistoria,

175

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free