Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Frankrikes permanenta finanskris. Vägen ur krisen måste gå över ökad produktion, av G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
herre över situationen. Ställningen hölls i den
meningen, att guldmyntfoten värjdes mot alla
angrepp, men jämvikten i budgeten lyste
alltjämt med sin frånvaro.
Turen kom i juni 1936 till regeringen Blum
och därmed till en prövning av helt nya
metoder. Poincarés guldfranc offrades i september
månad 1936, och deflationspolitiken uppgavs.
Räddningen söktes utom i valutans
nedskrivning efter linjer, som i åtskilligt påminde om
president Roosevelt »nya giv». En minskning i
den individuella arbetstiden utan motsvarande
minskning i arbetsinkomsten skulle sörja för
att sysselsättningen och köpkraften ökades, och
i samma riktning skulle omfattande statliga
arbeten verka. Resultaten motsvarade inte
förväntningarna. Valutanedskrivningen gav inte
företagsamheten någon tydlig frist, bland annat
därför att arbetskostnaderna stego snabbare än
produktpriserna. Till råga på allt måste
regeringen Blum påbörja ett nytt stort
upprustningsverk som svar på den tyska upprustningen
av år 1935 och Rhenlandets remilitarisering i
början av år 1936. Det betydde ny upplåning
i stor stil, en upplåning, som inte kunde
ordnas utan hjälp av den franska centralbankens
sedelpressar. Detta betydde i sin tur, att den i
september 1936 valda försvarslinjen i kampen
för francvalutan inte kunde hållas. Den långt
tidigare påbörjade kapitalflykten till utlandet
tog på nytt fart, och francvalutans utlandsvärde
gled tid efter annan ett stycke nedåt.
Francen fortsatte i stort sett att falla, till dess
regeringen Daladier i maj 1938 fann lämpligt
att i ett slag sänka dess värde gentemot andra
valutor ett gott stycke för att sedan med så
mycket större säkerhet kunna hålla den nya
kursen. Det kan sägas, att operationen denna
gång lyckades bättre än år 1936; ännu när detta
skrevs (februari 1939), hade francen samma
värde gentemot flertalet främmande valutor
som i maj 1938. Men dess värre fick inte
francvalutans yttre jämvikt sin motsvarighet i en
inre sådan. Budgetbristen tvang staten att göra
nya hänvändelser till centralbanken, med ty
åtföljande ökning av sedelcirkulationen.
Saken blev inte bättre därför att en uppvärdering
av centralbankens guldförråd i anslutning till
francvalutans nedskrivning anlitades i och för
strykning av siffror i statens skuldkonto hos
banken. En transaktion av det slaget är
givetvis en ren formalitet, ett trolleri med siffror
och ingenting annat. En realitet är däremot
den avkortning av enskildas inkomster och i
pengar uttryckta fordringar, som måste
uppenbara sig, så snart pappersmyntfabrikationen
börjar på ny räkning.
Det budgetförslag för år 1939, som
regeringen Daladier fram mot slutet av år 1938
presenterade och som kamrarna utan större
förändringar godkände, kunde inte heller sägas
innebära ett tydligt löfte om att statens affärer nu
skulle bringas att gå ihop utan anlitande av
sedelpressarna. Än mindre kunde det vara
fråga om att få samtliga statsutgifter täckta med
hjälp av skattemedel, således utan upplåning i
någon form. För den ordinarie budgetens del
visade förslagssiffrorna för all del en förträfflig
jämvikt, med 66 milliarder francs på både
in-komst- och utgiftssidan. Men vid sidan av den
ordinarie budgeten väntade en extraordinarie
sådan med utgifter på omkring 30 milliarder och
ingen möjlighet till täckning utan hjälp av ny
upplåning i den ena eller andra formen.
Ungefär samma historia alltså som under en lång
rad tidigare år.
I andra hänseenden bar emellertid 1939 års
budget vittne om en tydlig nyorientering i den
ekonomiska och finansiella politiken. Det
återtåg från Blumregeringens radikala metoder,
som tidigare inleddes och som fick ett tydligt
uttryck i ett antal dekretlagar av november 1938,
fortsattes i den nya budgeten. Den nödvändiga
ökningen av sysselsättningen och produktionen
skulle vinnas därigenom, att företagsamheten
på allt sätt uppmuntrades, något som bland
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
