Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Gustaf Fredrici och Martin de Ron. Wienklassicism i svensk tonkonst, av Sven E. Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRICI – DE RON
der på att han icke varit fullständigt obekant
för sin samtid. — Som nedan framgår,
uppvisade de båda såväl likheter som olikheter,
ej blott i sitt yttre levnadslopp utan även i
sin skapande verksamhet.
Enligt Joseph Mullers anteckningar föddes
Gustaf Fredrici i Stockholm 1770 eller enUgt
en annan uppgift 1771 som son till en lägre
funktionär vid hovet. Han visade tidigt
ovanliga musikaliska anlag, började redan i
sjuårsåldern spela cembalo och sattes i lära hos
hovkapellmästaren J. M. Kraus, som vid denna
tid var verksam i Stockholm. Hos denne gjorde
han stora framsteg och fick så småningom
hjälpa till med ackompanjemang och
instude-ring av sångroller med artisterna vid Kungl.
Teatern och fimgerade alltså som ett slags
inofficiell kormästare. Senare övertogs hans
utbildning av abbé Vogler, och det var tydUgen
denne, som uppmuntrade och understödde hans
begåvning att fritt fantisera vid klaveret, en
färdighet, som enUgt Miillers utsago väckte
både Haydns och Mozarts uppmärksamhet.
Uppgifterna om Fredricis liv före
Wienvistelsen har Miiller givetvis erhålht av sin
vän, och han reserverar sig i viss mån
beträffande deras sannolikhet på grund av deras
sammanhang med vissa fantastiska
påståenden, vilka emellertid, såvitt man på sakens
nuvarande ståndpunkt kan konstatera, ej
nödvändigtvis behöva vara osanna. Fredrici
sade sig nämligen ha upptäckt, att han vore
naturlig son till arvprinsen Fredrik Adolf och
att det var denne, som hade sänt honom till
Wien, dels för att han där skulle fullborda sin
musikaliska uppfostran, dels för att han inte
med sin närvaro i Stockholm skulle
kompromettera den kunglige fadern. Ytterligare en
omständighet, som syntes Miiller misstänkt,
var den, att namnet Fredrici tydligen var
antaget i och med ankomsten till Wien och av
allt att döma syftar på den föregivne faderns.
Resan till Wien anträddes i september 1790.
Georg Joseph Vogler.
I Kassel gjorde Fredrici ett uppehåll för att
besöka den berömde Mannheimkomponisten
Karl Stamitz och till denne framföra
hälsningar från Kraus och Vogler. Av Stamitz
erhöll han underrättelsen, att Haydn, som av
Vogler var ämnad att bli hans lärare, inom
kort skulle anträda en resa till London, som
kunde antagas skulle komma att ta åratal i
anspråk. Han fick också höra, att Mozart, för
vilken han själv helst skulle vilja studera, var
på konsertresa i Tyskland. Ett försök att
genskjuta denne i Mannheim misslyckades.
Mozart hade dagen förut lämnat denna stad,
men Fredrici stannade dock någon tid för att
träda i förbindelse med några av de berömda
Mannheimkomponisterna.
När Fredrici efter någon tid anlände till
Wien, hade Mozart ännu ej återkommit.
Genom förmedling av Miiller, vars bekantskap
han gjort under de första dagarna han var i
staden, erhöll han ett sammanträffande med
Haydn. Han torde dock ej ha lämnat fram
Voglers rekommendationsskrivelse (som ju var
ställd i hans rätta namn), men Haydn tog
vänligt emot honom. Miiller ger en livfull
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
